Mycket roligt att Michel Dida (St John’s Dance medlem) lagt upp denna video av vår Tilde Noelle, som dansar loss till deras musik, på sin FB-sida ;)

Såhär såg det ut när Anton fyra månader gammal fick smaka på sin först smakportion.

Anton Kingston 20080214.

Idag var det Tildes tur. Jonas trodde inte att det skulle bli något problem.

”Jag tror det här kommer bli ett litet matvrak!” sade han redan på BB.

Ser ut som pappa kan ha rätt!!

Hiphop picknick – har ni hört talas om det? Inte? Då har ni missat något!
Idag i Åkeshov styrde Rodger och co upp till fest med grillning, livemusik och sköna människor. Extra bonus för vädret och stämningen som var på topp.
Anton älskade det.
”Mina kompisar!” ropade han när vi kom och han fick syn på Max och Tommi.
Senare hittade han även fler kompisar och nya partnern i brott blev Douglas.
Även Tilde gillade det, på eftermiddagen njöt hon i solen med brillorna på och när kvällen kom hängde hon med och festa framför scenen med hörselkåporna på. Vid den tidpunkten var Anton så hög på chips och bus att han inte kunde stå stilla. Helst av allt ville han stå bredvid den som rappade och vid ett tillfälle försökte han sig på att sno en mick.
Så passa micken till nästa generations hiphopkung! Eller?

Björn och Jessica




Rodger


Ida & Tommi
Foto: Anton Kingston




VILL HA - en lika snygg klocka som Ida!

I natt drömde både jag och Jonas att vi fick ett till barn. Undra vad det kan betyda?
Visst vore det mysigt med en stor familj, mina graviditeter har dock inte varit så mysiga. En till och jag blir nog koko.
Men om någon annan kan gå med på att ruva ägget blir jag gärna mamma igen. Vad tror ni om en liten Adam Zion eller Nova Marley?

Vakna och pigga(?) gjorde vi oss redo för en dag på Kolmården. Enligt SMHI skulle det vara mulet i de trakterna så vi klädde oss i långärmat och jeans och jag packade extra tjocktröjor och jackor. Framme vid Kolmården möttes vi dock av strålande solsken och vi var alla redan genomsvettiga innan vi ens hunnit ställa oss i biljettkön. Kön ja, det var just det, vi var ju inte direkt de enda som fått för oss att åka hit idag. Vår breda dubbelvagn och all vår packning gjorde det ju inte direkt lättare heller. Men det var bara att trängas som alla andra.
”Folk med barnvagn kör ju som idioter!” hörde jag en snubbe muttra.
”Att folk som inte har barnvagn inte kan visa lite hänsyn!” sa Jonas två sekunder senare.
Ja, det är väl så, det är inte alltid så lätt att se saker från någon annans perspektiv.
Helt obekymrad över dessa faktorer var i alla fall Anton som var glad och taggad över att få se björnar och tigrar.
Vi började med en sväng förbi Bamses värld där Anton duktigt höll mig i handen och kikade in i de olika husen. Sedan gick vi vidare mot björnarna och Anton traskade glatt på och stod fint och tittade en stund. Det här var ju bara för bra för att vara sant tänkte jag.
Tänk aldrig så!
För som om jag jinxat honom blev han som förbytt, som en apa på zoo passande nog! Han skulle hoppa och klättra och göra djurläten högt och om och om igen.
Jag såg på Jonas spända min att han tyckte att det var en aning enerverande, men som den superpappa han är löste han istället problemet genom att låta Anton rida på hans axlar.
Summan av kardemumman blev i alla fall en varm, intensiv men ganska rolig dag!

"Titta Nemo!"


Mammas älsklingar!




Vilken tur att vi sprat det bästa till sist - leopard stingrockorna.


De här två blev snabbt Antons "kompisar" och fick mest uppmärksamhet av alla djur på zoo.

Efter att ha fifflat till oss en parkeringsplats nådde vi vårt mål, en dag med eviga köer, på Gröna Lund.
Anton fick bestämma åkattraktionerna så det blev turer med Nyckelpigan, tåg och bil.

Det som inte riktigt hörs på filmen är Antons förtjusta utrop i nedförsbackarna. Fast roligast av allt är ändå i början då man ser hur Jonas smått panikartat tror att säkerhetsspärren gått sönder.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100711-sondag-sommar-pa-tyvo.html#comment









Foto: Anton Kingston

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100703-lordag-anna-och-carls-vigsel.html#comment

Så var det dags för det riktiga prinsessbröllopet. Anna och Carls vigsel i Grytsberg.

Bilresan dit på cirka två timmar gick smärtfritt med Tilde sussandes sött i sin babysitter.
När vi var framme började vi med att ta oss en titt på herrgården, Solbacka, där middag och dans skulle äga rum. Där i foajén stötte vi på en aningen nervös brudgum, som då ännu inte fått se sin brud i hennes fulla skrud. Men när vi några minuter senare var på väg därifrån kunde vi skymta den vackra bruden komma gående med sitt följe av tärnor.

Eftersom farmor och farfar likt de flesta andra gäster skulle sova över, följde vi med dem för att packa upp och byta om på deras hotellrum. Sommarvärmen var påtaglig och jag avundades inte killarna som fick svida om till smoking.
Själv hade jag en ny cocktailklänning. Eftersom mitt eget löfte, om att jag tills idag skulle vara helt tillbaka i vanlig vikt och midjemått efter förlossningen, inte hade infriats fick det bli en klänning modell babdoll. Men när jag fick på mig mina nya skyskrapor a.k.a ”pinupskor” som farbror Victor skulle sagt, kände jag mig ändå som mig själv.




Klockan 16.00 satt vi alla punktligt samlade i Gryts kyrka, spända och förväntansfulla i väntan på brudparet.


Victor och Sara.


Mamma, pappa, barn.


Brudens far och mor aka farfar och farmor.


Det vackra brudparet.
 



Sång 2

Ordinary people
Girl im in love with you
This ain't the honeymoon
Past the infatuation phase
Right in the thick of love
At times we get sick of love
It seems like we argue everyday

I know i misbehaved
And you made your mistakes
And we both still got room left to grow
And though love sometimes hurts
I still put you first
And we'll make this thing work
But I think we should take it slow

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

This ain't a movie no
No fairy tale conclusion ya'll
It gets more confusing everyday
Sometimes it's heaven sent
Then we head back to hell again
We kiss and we make up on the way

I hang up you call
We rise and we fall
And we feel like just walking away
As our love advances
We take second chances
Though it's not a fantasy
I Still want you to stay

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

Take it slow
Maybe we'll live and learn
Maybe we'll crash and burn
Maybe you'll stay, maybe you'll leave,
maybe you'll return
Maybe another fight
Maybe we won't survive
But maybe we'll grow
We never know baby youuuu and I

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow








Efter vigseln gick alla gäster med toastmasters Annika och Jakob i täten bort mot herrgården där middagen skulle ske. Vi stannade utanför där det bjöds på champagne och jordgubbar i väntan på brudpart. Det var varmt som i en bastu, men vyn var fantastisk och humöret på topp!
Så kom de åkande… På en flakmoppe! Bästa entrén någonsin!






Efter en stunds mingel kom Victor med en smått panikartad blick fram till oss.
”Jag har glömt delar av mitt tal på hotellrummet. Jonas du måste skjutsa mig!”
Ja, vad är inte storebröder till för?
Medan de försvann satt jag kvar och samtalade med Sara och gammelfarmor Yvonne.

Så var det dags för gruppfotografering.
För att fotografen skulle få med alla 104:a gäster, inklusive brudpar, var han tvungen att ta bilden ovanifrån. Därför började alla gäster när det var dags, att vandra nedför en backe mot ett fält strax bakom höjden där herrgården var belägen. 
Jag tittade på den sluttande backen, sedan på Tilde som låg och slumrade i vår stora dubbelvagn och sedan på mina 12cm stilletter. Mamma Mia (Sofia)!
Medan jag stod där och funderade på hur det hela skulle gå hade redan alla andra gäster hunnit rada upp sig inför fotografen. Eller ja, nästa alla gäster. Victor och Jonas saknades ju fortfarande.
”Är ni klara?” ropade fotografen till folkmassan.
"Ja!" svarade de.
”Nej!” pep jag från höjden.
”Men kom då!” skrek någon.
”Jamen…” jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Jag och mina jäkla pinupskor. Alltid!
”Kom Sofia!” vinkade Annica åt mig.
”Jamen, jag är rädd att trilla med Tilde på mina höga skor!” erkände jag nödtvunget.
”Ta av dig skorna då!” skrek folkmassan i kör tillbaka.
Farfar Roffe kom snabbt till undsättning och hjälpte Tilde och en generad mamma ned.
”Är vi klara nu?” undrade fotografen och gav mig en menande blick.
”Ja!” skrek alla.
”Nej!” skrek jag.
”Vad är det nu då?” muttrade någon som jag tydligen gjort mig populär hos.
”Brudens bröder är försvunna!” utbrast jag med kanske något överdrivet dramatiskt tryck.
Ett blandat sorl av skratt och suckar spred sig bland gästerna.
I samma stund kunde vi skymta två gestalter närma sig oss från höjden.
Där kom de; bröderna Löf. I smoking och med solbrillorna på, som taget ur en slowmotion scen i en maffia film. Ett jubel av rop och applåder utbröt.



Så kids, ni kommer inte få läsa det inlägget fören efter ni gift er. För jag kan tänka mig att vi, jag och pappa eran, efter denna scen blev strukna från en del framtida gästlistor.
Det blev i alla fall ett gruppfoto tillsist som jag hoppas att jag kan få tag på och med faster Annas tillåtelse kanske kunna lägga upp här så småningom.

Tiden flög fram och så var det dags för middag.
Jag och Jonas var placerade vid ena hörnan så att vi kunde ställa vagnen intill bordet. Tilde hade till och med fått sitt eget placeringskort! Vid varje plats fanns också ett litet häfte där man kunde hitta lite roligt kuriosa om alla gäster.
Jag som älskar sånt kan ju inte låta bli att kopiera några rader.

Nr 9; ANNA LÖF GRANSTRÖM
Brud (snyggast ikväll tycker nr. 17).

Nr 12; ANNICA LÖF
Kycklingmamma (kär sådan till bruden) som gått från förskola till programvara. Cyklar runt i stan, särskilt lediga fredagar då cykelkorgen fylls. Trivs som bästa på Tyvö med nr. 94 när brasan är tänd.

Nr 17; CARL GRANSTRÖM
Brudgum (upptagen, för den som inte visste).

Nr 60; JONAS LÖF
Brudens bror aka familjefar som imponerar på sonen med firmabilen. Långdistanslöpare med intresse för vassa ting. Hobbyboxare som fångat nr. 98 med sin stora charm.

Nr 94; ROLF LÖF
Skärgårdsdoktorn som drömmer om fred och gitarrer. Har börjat köra långsammare på äldre dar i sin jakt på meningen med livet. Brudens kära far som älskar nr. 12 och katter i nämnda ordning.

Nr 96; SARA TÖREMAN
Teknikbrutta med brinnande intresse för vida världen. Ntaget MC-kort banar väg för sommarresa genom Europa, kanske kan nr. 103 få en plats på bönpallen. Tidigare hästtjej som blivit Sigges favorit.

Nr 98; SOFIA SUNDQVIST
Konstnärstalang som tar hand om krediter och nyligen har startat blogg. Skofetischist med fobi för sköldpaddor av alla de slag. Myser helst hemma med lilla Tilde och Anton tillsammans med nr. 60.

Nr 103; VICTOR LÖF
Brudens bror som gärna bjuder syster på ett (flak) åk. Pluggande shoppaholic med tre kneg (mycket tid för nr. 96?). Målmedveten idrottsman som inte spolat kröken.

När vi satt oss till bords blev vi hälsade välkomna av brudparets föräldrar och serverades sedan en god förrätt, följt av en lika god huvudrätt.
Dock skulle jag behövt en extra arm för att få i mig maten. Då jag och Jonas turades om att hålla Tilde under uppsikt samt att jag prompt ville få varenda tal på film.
Med tanke på antalet av just tal stod det klart att Anna och Calle är ett otroligt omtyckt par.
Att Anna är en underbar syster till Jonas och faster till Anton och Tilde visste vi ju redan. Så att få bekräftat att hon är en minst lika uppskattad vän och kollega var väldigt kul och imponerande att se (och höra).

Först talare ut var brudens far, farfar Roffe. Som höll ett rörande tal till sin dotter och då han avslutad med orden ur Annas egen visa var det inte ett öga som förblev torrt.



Farmor Annica började sitt tal med att tacka Anton för sin förkylning som bidrog till att hennes röst lät som om hon pimplat whisky hela helgen. Följt av hennes beundran för alla Annas fina egenskaper.

Så var det pappa Jonas tur. Den riktiga ”daddy cool” presenterade toastmaster Annika honom som och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Han började dock med att säga att han var nervös, men visade inte ett spår av det då han satte igång med sitt tal med tillhörande bilder.

Sist och också minst ut från familjen Löf var lillebror (farbror) Victor.
Han påstod likt sin bror att vara nervig med höll ändå ett imponerande och väldigt fint tal till sin storasyster.

Även Calles nära höll fina tal, men vi fick också höra om Calles mer rebelliska karaktär.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Starx därefter tog batteriet på min nya fina videokamera slut. Som tur var kan man filma korta sekvenser med vår fotokamera så Jonas lyckades i alla fall få med Calles fina tal till Anna även om bild- och ljudkvalitén inte är den bästa.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Efter middag och tal bjöds det på en bröllopstårta. Den var ”top notch” som Jonas och Victor i mun på varandra uttryckte det.







Medan alla mumsade på tårtan passade då på att ta av mig skorna, som inte bara hunnit sätta mig i en pinsam situation, utan också orsakat mig pinande skavsår. Istället bytte jag dem mot mina (favvo) promenadskor på blott 10cm. Dejligt!
Nu skulle det dansas! Och visst gjorde vi det!
Till allt från Håkan Hellström, Kiss, Luniz och Lady Gaga svängde vi våra lurviga i både hiphop, rave, flamenco och riverdance. Det sistnämnda tror jag i och för sig att endast farfar Roffe stod för. Men alla var lika på!
Extra kul tyckte jag det var att se farbror Victor visa sin moves. ”Hamstern” var min favorit. Be honom visa den på nästa festliga tillställning vettja!





















Att Tilde sov som en stock till den högt pumpande musiken, tyder bara än en gång på att hon är en prinsessa av klanen Löf och inte Bernadotte.
Prinsessan på ärten, måste vara en myt. För likt faster Anna med förlovningsringen under madrassen, kan inget hindra dessa sessor från deras skönhetssömn.



I bilen hem var jag nyfiken på hur Jonas hade upplevt det hela. Han som är så otroligt anti kyrkobröllop, och då talar vi om allt från präst till smoking.
”Ja, jag säger bara att om man skulle lyckas få till det såhär bra skulle jag inte banga på att ha ett stort bröllop.”
Vem vet, jag kanske får ta och tack Anna och Calle för mitt och Jonas framtida bröllop?
Att omvända en nejsägare till en ”I do”-sägare. Inte illa!
Jag tycker själv att det var fantastiskt fint och jag har bara mig själv att skylla att jag inte hade vattenfast mascara. De har mina lyckönskningar, även om jag inte tror de behöver dem, så måna och uppenbart kära som de är i varandra.
Grattis faster Anna och (godis-) farbror Calle!!

Det är fascinerande med bebisar på så många olika sätt. Allt är så litet, och så mjukt!
Ta Tildes öron som exempel. De är som gummi!
När hon ligger och vrider på sig hamnar de ibland åt fel håll, och om hon ligger kvar så en stund så pekar det sedan rakt ut när man lyfter upp henne.

Morfar Anders hade precis samma tendens när han var baby. Det gjorde att gammelfarmor Kerstin blev orolig att det skulle bidra till att han fick utsående öron. För att motverka detta lindade därför gammelfarmor hans huvud så att öronen helt enkelt inte kund böjas.
En dag hade gammelfarfar Bertil som var marinofficer bjudit över sin chef. Jag minns tyvärr inte hans namn, men för att göra det enkelt kan vi väl kalla honom ”herr Andersson”.
Herr Andersson var en stor och respektingivande man, dock med ett par gigantiska utstående öron.
På besöket hade gammelfarmor stolt visat upp lilla Anders där han låg och sov i sin vagga.
”Men varför i all sin dag har ni lindat pojkens huvud?”
”Ja, jag vill inte att han ska få utstående öron” hade gammelfarmor börjat förklara, men snabbt tystnat och rodnat då hon kom på vem hon talade med.
Herr Andersson hade gett Kerstin en allvarsam blick och sedan Anders.
”Om bara min mamma hade tänkt på det när jag var liten!”

- Rooolit!

Så med det i åtanke gott folk tog jag saken (Tilde) i egna händer, och skåda den märkbara skillnaden…

Idag hade vi en ganska lugn och slapp dag, jag och barnen. När Jonas kom hem åkte vi över till mormor och morfar för att lämna Anton, då de ska agera barnvakter inför faster Annas bröllop imorgon.
Jag kunde såklart inte låta bli att ta med min nya leksak!