De skönaste brudarna är de som kan göra precis samma sak som en dude, fast med lite mera stil…

Lilla T är helt klart en skön brud!

Efter att T kämpat själv i tjugo minuter med att få på sig dräkten hjälpte vi till.
Helt klart veckans snyggaste outfit!

Ja, full fart är det på Tilde ”den vilde” om dagarna.
Extra mycket spring i benen får hon då vi besöker parken efter att ha hämtat brorsan på dagis.
Allt som Anton gör ska hon göra.

Hon älskar den stora brandbilen som finns i Ådalen och att klättra upp på gunghästarna (själv!) där hon sedan börjar headbanga kraftigt för att få igång gungningen. Grävskopan och gungorna är två andra favoriter.

Snygg i nya Adidas från mormor och morfar.


Grävskopan är rolig, men svår...


Brorsan visar hur man gör.


Så fort iväg till nästa utmaning...


Men det märks tydligt då Anton tycker att lillasyster får för mycket uppmärksamhet.

Ni som missat att svara på inbjudan till Tilde Noelles namngivning - too bad! För nu kör vi!

Låt inte den sockersöta looken lura er...

För Lilla T må köra med samma pippilotter som en ung
Britney Spears men besitter rösten av en gammal punkare.
Det vill säga skarp och genomträngande, men ganska cool.

Inte heller är det någon imsig vimsig spindel eller några
elefanter på någon liten spindeltråd som rockar hennes värld.

Å nej!
Sätter man däremot på Welcome to the jungle
börjar hon genast skumpa med sin lilla blöjrumpa.

Jag kan redan nu se tonårs Tilde framför mig med svart
kajal och kängor.

Hej och hå!

Anton har fått en docka som han älskar – Ninjan.
Fast egentligen är han nog bara en tredjedel ninja, för han har en robot arm också och ser mest ut som en Barbie docka.

Hur som helst har Ninjan haft en skokartong som sovplats bredvid Antons säng. Men då kartongen började bli så pass sliten att den inte riktigt höll ihop länge och man hela tiden var tvungen att hindra Tilde från att försöka käka upp den, då gjorde jag misstaget att slänga den.

Hur kunde jag?!

Vart skulle Ninjan nu sova??

Det hade jag såklart inte tänkt på. Plågad av dåligt samvete över detta köpte jag därför en grön fin liten förvaringslåda i trä till Anton som faktiskt ser ut som en liten säng.

Bara det att Ninjan aldrig får något tillfälle att ligga i den, för där ska Tilde sitta!

Ja, hon älskar verkligen den där lilla lådan och klättrar i den så fort hon får chansen.

Knäppa, söta unge!

Tänk att vår minsta älskling fyller ett år idag! En stor dag!
Grattis Tilde Noelle!

Ettåringen!

Idag var det sandlådepremiär för Tildis.

Tror aldrig jag har sett henne sitta stilla på en och samma plats så länge! Först satt hon bara som paralyserad på ändan och tittade på de andra barnen som lekte, för att sedan försiktigt börja kratta lite i sanden. Själv väntade jag bara på att hon skulle skovla in en sandskopa i munnen, för hon är ju trots allt vårt lilla matvrak.
Men hon skötte sig fint. En lyckad premiär med andra ord!

Foto: Mobil

Nu är det hårdträning här hemma. Tildis har plötsligt börjat intressera sig för att gå och nu går det undan!

Så var det dags att packa in sig i bilen för att börja åka hemåt.

”Donalds, Donalds!” började Anton gorma så fort vi svängt ut från tomten.

Efter någon timme var vi trötta på hans tjat och eftersom det var lunchtid gav vi vika. Så vi svängde av vid nästa McDonalds.

Anton fick en Happy Meal, men sköt snabbt sina nuggets åt sidan och ägnade sig enbart åt leksaken. Klassikt!

Det passade dock Tilde perfekt som då utan problem kunde nalla åt sig brorsans pommesfrites.

Vi skulle ha döpt henne till Matilde... Mat-Tilde!

Foto: Mobil

Efter två dagar håller redan den lilla klätterapan i den lilla fåtöljen på att göra mig galen.

Så fort hon får chansen klättrar hon upp i den. Skrattar lika nöjt varje gång hon klarar av det och piper lika förbannat då hon vill komma ned. För efter några försök att ta sig ned själv (med huvudet före) har hon insett att det är bekvämare att bara ropa på betjänten – mammam! – that’s me.

Folk säger att det är en sådan skillnad på att ha en son eller dotter när det gäller deras beteende.

Jag kan väl inte säga att jag ser någon skillnad när det gäller just könsroller. Däremot är det roligt att se att trots att de är lika på många sätt har sina olika personligheter.

Båda kidsen har varit ganska ”lätta” bebisar, men väldigt nyfikna och busiga.

Att AK är en vildbatting nu är svårt att undgå att se, men samtidigt har han varit ganska ”känslig” när det gäller vissa saker. Att ha kladdiga händer var tillexempel jätte jobbigt för honom ett tag och får han lite vatten i ögonen då han badar skriker han rakt ut och måste snabbt få dem baddade med en handduk.

Där är syrran ett strå vassare! Speciellt när det gäller att bada! Hon slänger sig på mage och tjuter av skratt även om hon får vatten i hela ansiktet den ena kalsupen efter den andra.

Igårkväll körde hon en riktig simshow då hon och brorsan tog sitt kvällsbad. Ena stunden satt hon och plaskade och stänkte för att nästa sekund byta position för att kasta sig handlöst med huvudet före under ytan! Detta gjorde hon sedan om och om igen.

Tillslut blev både jag och Jonas för nervösa för hennes spontana dykningsförsök att vi var tvungna att ta upp henne medans Anton tvålades in.

Sedan imorse medans jag gjorde frukost lekte syskonen snällt i Antons rum. Lite för snällt för efter ett tag var det så tyst att jag nervöst var tvungen att springa och titta vad de höll på med.

Då satt de båda nöjt upp i Antons säng.

”Men hur kom Tilde upp dit?” frågade jag Anton med en aning anklagande ton då jag trodde han lyft henne.

”Hon klättra bara opp!” sa Anton på sig egen sköna dialekt.

Jaja, tänkte jag.

Lite senare ville Anton titta på en film, då han är hemma från dagis idag med. För att Tilde inte skulle in och riva i hans skåp med DVD-filmer ställde jag hans lilla fåtölj framför och vände mig sedan för att trycka igång filmen. När jag vände mig tillbaka mot Tilde igen satt hon nöjt uppe i fåtöljen och flinade stolt.

Jodå, så över en natt har hon tydligen kommit på hur man klättrar.

Så har man fått sig två vildbattingar!

Tilde: Brorsan skulle bara veta att jag kör hans 'Kingston taxicab' då han är på dagis, tihi…

Nu kan Tilde stå upp utan stöd!

Fast hon vet nog inte om det själv. Men idag när intresset för reflexen som hänger på vagnen tog över glömde hon helt enkelt bort att hålla i sig. Hej och hå..!

Det är ganska lätt att vara mästerkock här hemma.

Säger man till Anton att han kan få precis vad han vill till middag så beställs det alltid pannkakor eller ”mackis och köttbullor”.

Perfekt när man är ensam med kidsen en fredag och inte har någon större lust att stå i köket, men ändå vill styra upp fredagsmys.

Värre blir det väl när lill’gourmén (som älskar lingonparfé och oliver) blir större och kommer och kräver vitlöksgratinerade escargots eller något i den stilen till middag.

Idag slukade hon maten ännu snabbare än vanlig, dock kom jag på var hälften av maten tog vägen då vi skulle duka av…

Jag fick frågan varför jag inte lägger upp ”Dagens outfit” som så många andra gör på sina bloggar.

Ja, för det första vet jag inte om mina leggings och toppar är så mycket att se, för det är det jag har på mig till vardags.

För det andra så skulle jag behöva gå upp i ottan för att hinna fota mig innan kidsen vaknar. För sedan är det kört! Klarar mina kläder en frukost med dem utan att fläckas ned så är det ett under!

Med andra ord vet jag inte om min ”outfit” skulle vara så inspirerande att se…

Istället låter jag Tilde få stå modell för dagens outfit som idag gick i lila. 

Body från NOA NOA miniature, jeans från Asos.com och kofta från Benetton.

Det är tydligen inte alls svårt att ha hand om barn, om man gör det rätt…

Eftersom barnmorskan hade sagt att det skulle bli en kämpig invänjningsperiod att få Tilde att somna i sin egen säng var jag helt inställd på det. Så jag, som i vanliga fall ändå har svårt att somna, pimplade kaffe till kvällen för att verkligen försäkra mig om att jag skulle orka med.

När klockan var halv åtta började Tilde gnugga sig i ögonen och borra in ansiktet i sin lilla gossekanin, vilket är hennes trötthetstecken.

Så jag bar henne till sin säng och lade ned henne. Hon ställde sig upp, jag lade ned henne igen, vyssade och klappade henne över kinden. Sedan gick jag därifrån. Självklart började hon gny. Men barnmorskan hade sagt att jag skulle vänta fem minuter och för en gångs skull tänkte jag försöka mig på att ta någon annans råd.

Efter två minuter tystnade Tilde. Säkert för att ta satts för att börja gallskrika, tänkte jag.

Men skriket uteblev. Så länge att jag tillslut var tvungen att gå in och se hur det var med henne.

Tror ni inte hon låg där med rumpan i vädret och kaninen under armen och sussade sött..!

Så enkelt det kan vara!

Fantastiskt! Nu skulle jag för en gång skull kunna lägga mig i normal tid!

Eller inte… I min glädje över den lyckade nattningen av Tilde hade jag glömt bort mitt kaffe pimplande.

Så där låg jag i vanlig ordning och lyssnade på min snarkande familj.

Undra om barnmorskan har några bra tips för att få vuxna barn som jag själv att sova också..?

Det var en väldigt trött mamma och baby som imorse, efter att ha lämnat AK på dagis, hasade in på BVC.

Kan väl tycka att Tilde får skylla sig själv eftersom det var hon som höll låda i natt. Men att dessutom hålla mig vaken som är gammal och trött och inte orkar vara uppe hela nätterna längre tycker jag inte är helt schysst.

Något vidare trevlig nattsällskap är hon inte heller. Nej, för efter mörkret infunnit sig förvandlas min änglalika jollrande glada lille prinsessa till ett minimonster med blottade hamstertänder och hysteriskt viftande nävar.

Hur frustrerande det än är så är jag tillräckligt logisk för att förstå att hon inte rår för det och jag inte kan bli arg på ett litet oskyldigt barn. Istället är jag ologisk nog att ta ut min ilska på den intet ont vetande och sovande Jonas. Minsta lilla snarkning och han kan få en armbåge i magen á la Hulk Hogan.

”Där får du!” tänker jag och mina ögon lyser elakt upp i mörkret.

Det är bara det där hesa växande mohaha-skrattet som saknas för att inte mista mig för en Disney-häxa.

Jag antar att mörkret har sin inverkan även på mig…

Jag berättade för barnmorskan om Tilde och hennes nypåkomna idé om att vara uppe på nätterna och hon sa, likt farmor, att det kan handa om separationsångest. Att småbarn när de är i Tildes ålder kan känna oro om de plötsligt vaknar och inser att de är ensamma och inte ser mamman (eller pappan).

För att få henne att känna sig trygg i hennes säng fick jag rådet att börja vänja henne vid att somna själv i sin säng på kvällarna. Istället för i min eller Jonas famn, som hon gör nu.

Härligt, behöver jag säga något mer än att jag redan nu ser fram emot kvällens nattning av två ickevilligt nattade barn…