Ja vi kan ju i alla fall inte klaga på vädret på vår sista semesterhelg. Idag var det så varmt att till och med jag nästan badade. Så jag och småtjejerna höll oss på land mellan resten av gänget hoppade från bryggan eller vadade ut för ett dopp. Anton var till en början tveksam och sprang i och ur några gånger innan han sedan släppte alla hämningar och plaskade runt.

Vi spenderade sedan eftermiddagen på bryggan där Anton och Ebba med deras olika påhitt turades om att stå för underhållningen.

Imorse fick jag en kort men välbehövd sovmorgon. Men vaknade till av ljudet av apor, trodde jag.
Men det visade sig vara Anton och Calle som satt i kojan vid varsin ratt och körde.

Dagen fortsatte sedan med en rad bus och Anton var överlycklig att få leka med någon med inlevelse och entusiasm. Då man kanske lite lätt kan påstå att mammas och pappas ork börja tryta efter sex intensiva semesterveckor med herr Bus påhitt och arrangerade lekar dag in och dag ut.

På kvällen bestämde vi oss för att göra en favorit i repris från förra sommaren då jag, Jonas, Anna och Calle hade ”dubbeldejt” på Fejan med god mat och dricka.

Så farmor och farfar fick fullt upp som barnvakter åt tre barnbarn för första gången. Toppen tyckte vi föräldrar och vinkade glatt av dem från båten då vi styrde mot Fejan.

Där borta skålade vi och skrattade och åt oss proppmätta på skaldjursförrätt, smaskiga börjare och glassdrinkar. Samtidigt som vi lite mer allvarligt kunde konstatera hur mycket som förändrats sedan sist vi var där då Anna och Calle var nygifta, jag och Jonas var nyblivna tvåbarnsföräldrar och Ebba inte ens existerade.

Tiden går så fort, så det gäller verkligen att ibland ta en paus och bara njuta av nuet för att hinna uppskatta allt man har.  Gärna i trevligt sällskap som denna kväll!

Men då syskonen Löf började bli för högljudda och nostalgiskt började framföra nummer från All Star, talangjakten som brukade hållas på deras gamla grundskola, plocka jag och Calle upp våra plånböcker för att betala för kalset. Sedan återvände vi nöjda, trötta och en aning fnissiga, tillbaka till våra barn och barnvakter.

Calle och Anna.

Igår var hösten i luften men idag vaknade vi till ett riktigt härligt Tyvö väder. Vilket fick oss på strålande humör!

Kusin Ebba ♥

Vi kom ut ganska sent (från kidsens perspektiv) och ute var det ganska kyligt och höstlikt. Men vad spelade det för roll när nästan "lallilopa” var där ute och hälsade oss välkomna. Farmor, farfar, faster Anna, Calle och kusin Ebba.

Vi blev dessutom bjudna på en blåbärspaj som vi, trots havregryn, eller kanske tack vare, enades om var riktigt mumsig.

Senaste höstmodet - oäkta djurmössor?

Kidsen var griniga, Jonas mådde illa och det fullkomligt ösregnade ute.

Men nu hade Max och Linnéa tagit initiativet till att styra upp en kräftmiddag, vilket jag tycker ar en utmärkt idé, så då var bara för resten av gänget att skärpa till sig.

Ungarna placerades och drogs motvilligt ut i vagnen klädda upp till tänderna i regnkläder och Jonas släpade trött benen efter sig hela vägen till tunnelbanan.

Men som jag hade anat skedde en total humörsvängning för hela gänget så fort vi kom hem till familjen Agerberg.

”Izak, Izak..!” började Anton gulla med sin pipigaste stämma och huvudet på sned, så fort han fick syn på sin favorit.

Izak log som vanligt sitt stora leende och så var livet på topp igen!

Det blev en mysig kväll (som alltid) som slutade med att jag fick släpa min familj därifrån som var allt annat än villiga att åka hem…

Dagen efter, som man brukar säga. Men det fanns ingen tid för att vara trött varken kropp eller skalle. Mormor och morfar ville ta kidsen till Mulle Meck parken i Solna, så det var bara att hoppa in i duschen, svepa en kopp kaffe och haka på.

Även Max och Izak gjorde oss sällskap i parken som visade sig vara ett riktigt paradis för kidsen. Här fanns små hus att kika in i, flygplan och båtar att klättra på, plaskdam att plaska i och en massa annat.

”Vad kan jag göra mamma?” sa Anton han fick syn på allt.

”Vad du vill!” sa jag.

”Men jag vet inte!” sa han och menade det med ögon stora som tefat då han hade svårt att bestämma sig vilken grej han skulle testa först.

Det blev istället ett enda springandes fram och tillbaka. Klättra lite här, hoppa lite där, krypa dit och sedan springa tillbaka. Vi turades om att springa efter och jag som vanligt med kameran i högsta hugg. Men att få honom att stanna på ett och samma ställe tillräckligt för att få någon bild var en utmaning.

Tilde ville som vanligt helst göra det som Anton gjorde, men hann inte riktigt med. Men då de båda tog plats i lekflygplanet tog hon kommandot och körde med stora gester och pruttande på för full hals. Varifrån vi sedan fick bända loss henne från ratten.

Carpe diem, det är det som gäller när man bara har lite mer än en vecka kvar av semestern.

Idag hann vi inte mer än att ta oss hem från landet och packa om kidsen väskor för att sedan överlämna dem till mormor och morfar för att få en kväll med vänner.

Det kom att bli en kväll ute i Kristinebergsparken på en filt med, mat, dricka och en punkterad fotboll. Som sedan förde oss vidare hem till Björne och Jessica för spel och lite mer skålande. Trots att jag sällan har tur i spel lyckades jag, med hjälp av bra teamwork, vinna båda de ronder jag deltog i tur var väl det i och med att jag är en sjukt dålig förlorare och därmed slapp visa upp den sidan.

Ännu en hemkomst. Mormor och morfar var så äntligen tillbaka efter deras bilresa genom Europa. Anton var taggad till tusen då vi promenerade över dit där vi som vanligt blev bjudna på en riktig god middag tillsammans med syrran och Henrik!

Jonas ledde oss sedan oss genom kvällens samtalsämnen, passande och opassande, men som alltid lika roande.

Tilde och därefter Anton somnade i mormors famn och placerades i vagnen, men det var först vid midnatt då även jag hade svårt att hålla ögonen öppna (efter min utekväll igår) som vi promenerade tillbaka hem glada, mätta och trötta efter en trevlig kväll.

Ja, Magda är back in town, vår sakande fjärde musketör. Så för att fira att hon flyttat tillbaka (från en tid som hockeyfru i Leksand) till Stockholm och oss drog jag, Angelica och Natalie hem till deras nya hus i Enskede där vi blev bjudna på middag och drinkar.

Medan Magda och Johan höll på att duka och göra i ordning lekte jag med deras söta dotter Emilia och lärde henne samma saker jag präntat in hos mina egna kids, hur man säger peace och smilar för kameran, vilket hon snabbt snappade upp. Sedan var vi best buddys för kvällen och jag fick ett nytt smeknamn av henne; ”momor Fia”.

Jag tar det som en komplimang(?).

Efter middag och lite tjejsnack tog vi på oss våra klackar och åkte mot staden. Det som skulle bli en drink på stan blev, som det oftast blir, en helkväll på stan. Vi började i Gamla Stan men avverkade sedan både East, Berns och Spyan innan vi gav upp, ungefär samtidigt som solen steg upp.

Natalie, Sofia, Magda och Angelica.


Samantha? Miranda? Charlotte? Carrie?

Emilia! Peace!


Ugång och klackarna i taket!

Idag gjorde jag något riktigt bra – bjöd in mig själv och hela galna familjen hem till (gudmor Angies) mormor Eiwy på poolparty. Ett smart drag eftersom det alltid är lika kul att hänga där och det idag dessutom blev så varmt att till och med jag nästan tog ett dopp.

Anton kastade sig som en galning från poolkanten och ut på badmadrassen trots förvarningar om att han inte skulle bottna om han trillade i.

Jonas och Angie slog vad om att de kunde/den andre inte kunde, dyka genom en badring, vilket båda klarade. Medan jag och Tilde gled mest runt i gummibåten och chillade fram till dess att vi började bli hungriga och jag började styra upp en somrig kycklingsallad.

Men då jag står där inne och hackar grönsaker hör jag plötsligt världens plask och därefter ett högt tjut – Anton hade trillat i poolen.

Självklart hade Jonas varit vid hans sida och dök snabbt i och drog upp honom, men rädd hann man ju bli i alla fall.

Fast Anton var mest upprörd över en enda sak…

”Mamma, mamma!” kom han inrusade till mig helt nedblöt.

”Vad var det som hände?” frågade jag oroligt.

”Jag kunde inte simma!” beklagade han sig och putade med underläppen.

På något sätt måste han ha trott att han skulle kunna simma av automatik om han trillade i – vilket han såklart inte kunde!

Men han blev desto lyckligare då jag berättade att mormor Inga jobbat som simfröken och säkert kunde lära honom. Så det får väl bli nästa utmaning…

En lång skön dag vid poolen med sköna polare blev det i alla fall.

Dykutmaningen…

Anton Plankton!


Jag och Tilde-bus.


Jonas menar att jag alltid ska larva mig och ”göra mig till” på bilder (?!)…

Skönt att jag inte är den enda…

Gudmor och Gudson.

Jodå, nu ska Lilla E som redan är världens finaste bli ännu finare!

Jag som är duktig på att förutspå saker kände på mig redan då Ebba låg i magen på faster Anna att de var en riktigt fin flicka de väntade. Så jag kunde inte hålla mig från att redan då köpa pekboken ”för lite finare barn”. I vilken man kan titta och peka på allt från champagne (champaaanj), skaldjur (skaaaljuuur) och sportbil (spååårtbiiil).

Å nu, några månader senare, skickade Anna denna bild. Se själva, har ni sett något finare?

Det finns mycket bra med landet, men det bästa med det är nog farmor och farfar. Det tycker i alla fall Anton, men som nu börjar få hård konkurrans av lillesyrran när det gäller uppmärksamheten.

Tilde vill ständigt vara hos farmor, uppe i knät och gnaga på hennes goda halsband eller hålla henne i handen och gå på små promenader genom trädgården. Som tur var har farmor ett stort hjärta som rymmer både två, och fler därtill.

Dessa bilder nedan kan dock beskrivas med en mening; Tre mammor, tre söner, en båtresa…

Men ni som känner mig vet såklart att jag inte kommer nöja mig med att bara visa några bilder utan självklart måste få ned de där tusen orden ändå...

Klockan fem ringde väckarklockan och jag smög upp och väckte en trött Anton. Men då han insåg att det var idag vi skulle åka båt med Elias och co så vart det genast fart på de små spindelbenen.

Snart var vi på väg mot tunnelbanan och då den kom klev vi på samma vagn som Elias och mamma Tina redan satt på. Till en början satt killarna lugnt och fin bredvid varandra och pratade, men snart tog busgenen över och de fick svårt att sitta stilla. Men de sköte sig ändå fin och vi kunde utan problem ta oss till Viking Line terminalen där vi mötte upp Jenny och hennes (också treåriga) son Milton.

Väl ombord på Isabella tog vi oss direkt till frukostbuffén där det fanns massor av gott för både stora och små, även om killarna var mest intresserade av att stå i fönstret och titta ut. Lagom till att vi ätit upp började kidsen bli rastlösa begav vi oss till Knatteland, ett drömställe för treåringarna där det även fanns plats för oss mammor att sitta ned och samla krafter. Vilket vi skulle behöva för att orka springa i taxfree och efter godishöga söner.

Sista stunden på båten innan vi anlände till Mariehamn (där vi skulle byta båt) spenderade vi på soldäck där solen verkligen sken. Med glajorna på och med vinden i håret avnjöt vi en cider, jag den dryckesmyndiga delen av gänget det vill säga, medan den andra delen lyckligt lekte med varandra.

Då vi bytt båt till Amorella som skulle för oss tillbaka till Stockholm var vi alla en aning tröttkörda och i behov av att tanka lite energi i form av mat och dryck. Men enligt biljetten skulle buffén serveras först klockan tre så det var bara att hålla ut.

Men då klockan var tre stod vi först i kö till restaurangen – vilket vi tyckte var lite konstigt, men inte tänkte mer på. Det var först då värdinnan bakom disken informerade oss om att vi var sena som vi förstod den uteblivna väntetiden. Det visade sig att det var klockan tre finsk tid, som vi hade bord till.

Men, men… Det var bara att snabbt lassa på så mycket som möjligt på tallrikarna och vräka i sig allt vad man kunde innan de bokstavligen kom och visade ut oss.

Förutom det lilla missödet så var det en toppen resa! Kidsen var i extas av hela upplevelsen och vi mammor njöt av att se dem så glada och åt varandras sällskap. Detta måste vi göra igen!

Det har dessutom både Anton och Elias redan bestämt!

- Så tack igen fina Tina för att vi fick följa med

Nu, låt mig presentera...

Anton...


Elias...


Milton...


och mammorna, (fr v) Sofia, Tina och Jenny.


På båten fanns det massor att se och uppleva...


Bollhav!


Hoppborg!


En trollkarl som utförde trick och blev BFF med Anton.


Det fanns även en massa olika spel...


och leksaker!


Men bäst av allt var ändå sällskapet!


I baren fick även boysen en barndink...


Med "coola" tillhörnade lysrör som kunde förvandlas till armband.


Men roligast på båten var nog ändå soldäck...


Där fanns det massa ställen att undersöka, som man inte fick.


Det fanns även plats för både meditation och bus!

Å godiset, det fick visst plats i fickan, tyckte Milton.


Två trötta tillbaka i Stockholm efter en härlig dag!

Efter att ha tagit det lugnt på morgonen, packat och gjort oss klara var det dags att tacka för oss och åka hem i regnet som öste ned.

Va?! Åka hem? Nää..!

Medans det, även idag, bjöds på en fantastiskt god middag bjöd Izak på underhållning. Senaste grejen är att ”fnysa” med kraftig in- och ut andning samtidigt som han kör en badass min med kisande ögon och utputande läppar.

Något som vi alla sedan gick runt och gjorde.

Anton spenderade sin kväll i hasorna på hunden Djim, som han funnit sin tvillingsjäl i.
När Djim blev utvisad från altanen var det som att Anton fick flashbacks från sina egna ”time-out’s” på hallmattan hemma.

”Snälla kan jag få vara med Djim, snäääälla…” bad han då vi skulle äta om och om igen, tills även han utvisades.

Middag!


Middagsunderhållningen!


Djim och jag...

Tilde och Jonas.


Max och Izak.

Igår, mitt i natten, fick Max för sig att han skulle baka
en blåbärspaj. Jodå, snubben kan baka!

Vi skämtade lite om det, men plötsligt var Max borta.
Det visade sig att han på fullaste allvar hade gått för att
plocka bär. Så Jonas joinade honom, medan jag och Linnéa
satt kvar på altanen och snackade.

Men så värst många bär fick de inte ihop i natten. Så därför
tog vi tag i projektet idag istället.

Jag och Anton tog en hink och gav oss ut för att ”fånga” blåbär
som Anton kallar det.

Vi hittade ett riktigt bra ställe och det dröjde inte länge innan
hinken var fylld med säkert någon deciliter stora fina blåa bär.

Men efter att jag nöjt just konstaterat detta för mig själv var de
i nästa sekund borta. För då hade Anton stoppat dem alla
i munnen.

Så papporna fick själva slutföra det de påbörjat igår
och resultatet blev en fantastiskt god paj!

Blåbäret med blåbär!


The blåbärspaj!