Ett gott skratt förlänger livet sägs det, och om det motsvarar den smittande glädjen i att höra Tilde skratta så kommer jag bli en mycket gammal kvinna.
Hon har ganska tidigt gett leenden och jollrat lite, men idag bjöd hon upp till en riktig skrattfest.
Jag tycker hon låter som en scratch'ad Kalle Anka, men som mamma kanske det kan vara det vackraste jag hört.

Kärt barn har många namn är ett annat uttryck som också stämmer bra in på Tilde.
Smeknamnen blir bara fler och fler; Tildis, Lillis, Mini, Bubblan, Bubba, Ellie, Elle.
Sen åker hon ju på de gamla vanliga öknamnen som egentligen inte har något med hennes namn att göra. Sådana namn som alla ungar någon gång drabbas av, och som har mer med deras beteende att göra.
Som Tok-Fia tillexempel. Ett adjektiv + ett namn.
Nu råkar jag heta Sofia så lite passande är det kanske trots allt.
Men jag och Jonas kom i alla fall in på det som samtalsämne idag.
Jag menade att jag och syrran, Maja, verkligen fått sådana namn som alla ungar någon gång kallas för.
Jo, för visst känner ni igen det här scenariot; En vuxen tittar på sin unge som just ätit en kaka och därmed är alldeles kladdig i hela ansiktet. Föräldren yttrat då skrattandes följande replik;
”Nämen din lilla Tok-Fia!”
Eller…
”Så du ser ut din lilla Kladd-Maja!”

När jag lade fram de här exemplen för Jonas lyssnade han uppmärksamt.
”Lisa är också ett sådant namn, Fis-Lisa!” fortsatte jag.
Jonas nickade instämmande.
”Okej, nu förstår jag vad du menar, som Janne”, sa Jonas.
”Janne?” Jag rabblade upp adjektiv i huvudet för mig själv men kunde inte förknippa något med Janne.
”Jamen, Snorr-Janne!” påstod Jonas.

Jag vet inte om det är för att jag inte har någon snorre som jag inte känner igen det uttrycket..?
Men då jag inte vill styrka Jonas belägg för att anklaga mig för att vara en Besserwisser kommer jag från och med idag lägga till Snorr-Janne på listan. 
Men jag hoppas, hoppas, att ingen någonsin hittar en anledning till att kalla Tilde för Snorr-Janne.