Planet skulle gå sent, tio i tolv, så vi räknade med att kidsen skulle vara trötta. Men det var nog alldeles för uppspelta för det.
Då morfar skjutsade ut oss till Arlanda var det redan långt efter Anton och Tildes normala läggtid.
”Jag är så spänd så jag nästan gråter!” sa Tilde och klämde fram en tår.
Sötnöt!
Väl incheckade tog vi en dricka i loungen och sen bar det av!
Hela flygresan gick jättebra. Tilde somnade rätt snabbt och efter att ha kämpat med att försöka titta både på planets utbud av filmer och våra egna filmer på iPaden – samtidigt – slocknade även Anton.
Vid klockan fyra landade vi och sen följde en transferresa med buss på en timme.
Och tro det eller ej – det regnade!
Vad är det med vädret då jag och Jonas är ute och reser?! Det ska alltid regna!
Tycker inte det känns som om den här sommarne riktigt kommit igång. Inget vidare väder och både jag och Jonas har drunknat i jobb så pass att man knappt hunnit med att tänka på annat.
Men idag började det - semestern!
Som en extra bonus passade också solen och värmen på att komma. Så efter att ha jobbat den sista arbetsdagen hämtade vi upp Anton och tilde och åkte ut till Kristinebergs strand. Köpte lite sushi och mumsade i oss vid vattnet för att sedan låta kidsen springa sig trötta i den närliggande lekparken.
På morgonen fick vi besök av två små tomtar. Efter bara nån minut ville dock den mindre tomten ändra skepnad till prinsessa och vi fick skynda oss att på beställning byta ut den röda dressen mot en prickig klänning.
Sedan var det julklappsutdelning med presenter som nissarna - eller rättare sagt lilla tomten och prinsessan - själva valt ut vid julklappshandling med farmor.
Det är inte så dumt att fylla år den första maj. Ett bra sätt att garantera att man alltid är ledig.
Idag firade vi detta genom att ta oss upp till centrum för att äta glass.
Vi plockade fram kidsens cyklar och skrivade bort stödhjulen för Anton. Nu skulle det tränas. Jonas sprang tålmodigt efter och höll i hjälphantaget medan Anton vinglade fram. Sedan var det min tur och då mitt tålamod inte är lika stort släppte jag försiktigt för att se hur pass bra han kunde balansera själv. Beredd att ta tag igen hann Anton cykla ifrån mig. Ja han cyklade faktiskt ifrån mig, utan att han ens visste om det. Sedan gick allt som en dans. Så då vi begav oss hem efter fikat i Vällingby cyklade han faktiskt helt själv!