Idag firade vi detta genom att ta oss upp till centrum för att äta glass.

Vi plockade fram kidsens cyklar och skrivade bort stödhjulen för Anton. Nu skulle det tränas. Jonas sprang tålmodigt efter och höll i hjälphantaget medan Anton vinglade fram. Sedan var det min tur och då mitt tålamod inte är lika stort släppte jag försiktigt för att se hur pass bra han kunde balansera själv. Beredd att ta tag igen hann Anton cykla ifrån mig. Ja han cyklade faktiskt ifrån mig, utan att han ens visste om det. Sedan gick allt som en dans. Så då vi begav oss hem efter fikat i Vällingby cyklade han faktiskt helt själv!