Vissa människor ger energi och andra tar. Så är det bara. Angelica är helt klart en sådan person som ger mig mycket och bra energi. För alltid då Gudmor kommer och hälsar på är hon på strålande humör.

”Åh vad fina ni är!” säger hon och ler stort.

”Öh, tack!” säger jag och stryker en tovlig hårslinga bakom örat.

Att Tilde just har kräkts på min tröja och att Anton smetat kaviar på min kind verkar hon inte heller störas av, för hon ger mig en varm kram.

”Åh vad kul att se er!” fortsätter hon.

Hemvant går hon in och droppar lite varstans en väska, sina skor, lite kläder, sin mobil och några av hennes otaliga kassar som hon alltid bär med sig. Jag går som vanligt efter och försöker samla ihop hennes saker. För även om vi faktisk har dedikerat en hel byrålåda till Angelicas kvarglömda saker. Så kan man ju alltid hoppas att hon ska komma ihåg att ta med sig nått.

Efter att ha pussat Tilde och busat med Anton slänger hon sig som vanligt på soffan och hugger tag i fjärrkontrollen. På en sekund går vi från att se och höra Svampbob med hans gällas stämma till någon musikkanal som visar videos vars PG rating (Parental Guidance) borde ligga på minst 18år.

Men Anton har inga invändningar utan nickar nöjt med huvudet i takt till musiken.

Plötsligt får jag en bild i huvudet om hur detta kommer arta sig om några år. Hur gudmor är barnvakt till mina oskyldiga barn men som sedan återlämnas som fullblodiga gangsters.

Vito Corleone släng dig i väggen, The Godmother has taken over!