Varje morgon är det samma visa.

Jag vaknar av att Anton står i dörröppningen med sin kudde i famnen.

”Vakna (kakna)!” ropar han glatt och gärna några decibel för högt, speciellt för ett morgontrött öra.

Detta väcker oftast även Tilde som i sin tur snabbt skrynklar ihop sitt söta lilla ansiktet och ger ifrån sig ett vrål.

Jag sträcker mig då sömdrucken mot babykorgen och börjar i mörkret leta runt efter en napp att lugna henne med.

Samtidigt hoppar Anton upp i sängen och intar sin självutnämnda plats mellan mamma och pappa. Ibland somnar Tilde om då hon får smak på nappen och lukt på snuttefilten. Men har jag otur skriker hon otröstligt medan Anton gör allt han kan för att sno åt sig en slinga av mitt hår att gosa med. Forsätter Tilde gråta finns det inte så mycket annat att ta till än att gå upp och göra i ordningen nappflaskan åt henne. Slött hasandes ur sängen reser jag mig och går som en zombi mot köket medan Anton hänger på min rygg med hjälp av ett fast grepp om mitt nackhår. Efter att ha värmt, blandat och skakat mjölkersättningen, ofta med en hel del spill, återvänder vi i symbios till sovrummet, jag och min parasit.

Sedan sätter vi oss vid babykorgen och matar Tilde.

Ofta krävs det inte mer än några klunkar för henne att blunda och slumra till.

”Nu sover lillasyster”, konstaterar jag nöjt för Anton.

”Nähä”, dementerar Anton.

”Jo, så nu får vi vara tysta” förklarar jag.

”Nähääää!!” gastar Anton.

Vilket gör att han får rätt, Tilde vaknar och vi får börja om på nytt.

Lite morgon TV i form av Barnprogram kan ibland fungera som distraktion och har man tur vågar man kanske till och med blunda med ett öga.

Men sova det går inte, det vågar man inte. Om man inte heter Jonas förstås, då ligger man med halvöppen mun med en prilla halvvägs ute och sussar sött.  

Idag hade vi dock ett dela. Eftersom vi ska ut ikväll kan det vara skönt att känna sig lite utvilad. Så vi kom överens om att turas om att passa barnen en stund medans den andre får sova ostört.

Så när klockan slog sju väckte jag Jonas så att han kunde ta över kidsen och jag fick somna om. Sedan sov jag gott i två timmar innan jag vakande av mig själv. vilken skön känsla! Tänk då man back in da days kunde sova till två på eftermiddagarna… Det var tider de.

Men utvilad klev jag i alla fall upp och drack mitt kaffe som Jonas hällt upp och låtit svalna. Kallt och gott, precis som jag vill ha det! (Obs! detta är inget skämt, kaffe skall drickas kallt och med minst en deciliter mjölk, mums!)

Anton intog snabbt sin vanliga position hängandes över min axel med fingrarna inflätade i mitt hår och Jonas återvände till sängen för sitt sovpass.

Förhoppningsvis gör detta att vi orkar hänga med våra homies tempo ikväll. Planen är att alla gamla kompisar ska träffas vid Fridhemsplan med något att åka på. En cykel, skateborad, kickbike eller vad man nu vill, och sedan ska vi rullandes ta oss genom staden och olika krogar. Kommer bli riktigt kul tror jag!

Faster Anna och Calle ställer upp som barnvakter så jag är säker på att kidsen kommer ha det minst lika kul!

Nu är det snart dags att väcka Jonas, så vi hörs lite senare…