Om det finns något som kallas jul-förfest, så var det precis det vi var på idag.
Värdar var farmor och farfar och det bjöds på massor av gott, massor av folk och lagom mycket stök.
Eller ja, stöket stod nog Anton Kingston mestadels själv för.

Men det blir ju lätt så att någon får i sig lite för mycket redan på förfesten och spårar en aning. I det här fallet bestod det han fick i sig av lussebullar, pepparkakor och julmust. Men den sockerhalten är lika med knark för en treåring.

Effekten uteblev inte. Efter att ha pratat för högt, för mycket och för länge, skrattat och gråtit deckade han sedvanligt i bilen på väg hem.

Prinsessan Tilde hade som vanligt betett sig oklanderligt då hon bara log och var söt medan hon bollades från famn till famn. De enda förförande minerna som hon utlöst var då någon fick syn på hennes rosa nagellack.

”Är hon inte alldeles för liten för nagellack! Ja, ja, man får väl vara glad att de inte var målade klarröda i alla fall!” sa en av farmors väninnor.

Jonas gav mig snabbt en intensiv och skuldbelagd blick. Klarröd var nämligen precis den färg hon haft på naglarna dagen innan.