Idag tog vi en promenad till mormor och morfar för att hämta hem apan. De skulle grilla och bjöd oss att stanna och det tackade vi såklart inte nej till.
De ville höra allt om vigseln och de fick de.
Vi berättade om Annas vackra klänning, om den goda maten, den härliga stämningen och Calles fina tal.
”Vad sa han då? Undrade mamma nyfiket.
”Han sa…” började jag  och var tvungen att kväva en snyftning.
”Han sa…” försökte jag på nytt.
Men det gick inte. Tårarna var alldeles för nära.
Jonas gjorde narr av mig.
”Ja, men det var ju så fint!” sa jag.
”Ja, alla tjejer gina”, sa Jonas.
”Jag såg en hel del killar torka tårar också! Blev inte du rörd igår?”
”Jo, när de kom med moppen fick jag en tår i ögat.”
Ja, det är helt klart att vi berörs av olika saker.

Anton hade haft en toppen helg (se tidigare inlägg) då han också gett prov på sin konstnärliga ådra.
Se själva (tycker en stolt mamma)!