När Anton var lämnad på dagis (vilket gick betydligt lättare idag) hjälpte morfar Anders mig med några ärenden. Vi åkte till Barkarby köpcenter och där passade morfar också på att köpa en ny systemkamera. Den packades upp redan innan vi kommit ut ur affären och börjades genast att lekas med. Roligt!


Nu kommer det bli en massa nya fina bilder!


Själv får jag nöja mig med mobilkameran, men med såhär fina motiv blir det fantastiska bilder ändå.

Sedan ringde Maja och frågade om hon fick övningsköra lite, så vi åkte och plockade upp henne. Jag smygfotade Maja allt vad jag kunde. Att överraska henne är enda sättet att få en normal bild på min kära syster. Annars blir det bara en massa tillgjorda grimaser.


Ser ni vad jag menar?


Oförberedd och söt!


För att få plats var vi tvungna att rodda om. Maja i förarsätet med pappa/morfar bredvid.


Själv blev jag förvisad till baksätet.


Där Tilde redan satt och väntade.

Maja körde duktig och på radion började Tommy Nilssons ”Öppna din dörr” att spelas.
En gammal favorit för Maja. Pappa berättade att när hon hade hört sången för första gången för många, många år sedan så hade hon suttit alldeles tyst på soffkanten och dinglat med benen. Sedan hade hon tittat upp på pappa med tankfulla ögon och sagt;
”Pappa, det här är vackert!”
Gullig historia tycker jag.

 
Maja 2år.

Tiden gick fort och efter att ha blivit bjuden på lunch på altanen i Vällingby var jag tvungen att ge mig av för att hämta Anton. På dagis var de i full gång med att leka vattenkrig.

 
”Korta mig mamma, blöt!” ropade Anton och sprang genom vattnet.

Och så en gång till och ytterligare femton gånger, tills mamma tröttnade och bar en dyngsur, assur unge därifrån.
Han var så trött, men totalt uppe i varv.
Hemma däckade han sedan under ett obevakat ögonblick och då lät jag honom vila en stund. Men det slog såklart tillbaka när det sedan var dags att sova för natten.
Då körde han med alla sina trick för att fördröja nattandet, från att tappa nappen till att säga att han måste gå på toaletten. Tillslut lade jag mig bredvid honom så att han skulle få ”pilla håret” och lugna ned sig.
Men Anton kom på något nytt.
”Pilla näsan mamma”, bad han.
Jag skrattade, men sedan förstod jag vad han menade. När jag vyssar Tilde har jag nämligen som knep att stryka henne över nästippen och upp över näsroten. Då dröjer det inte länge innan ögon trillar bak i skallen och hon sover som – ja, som en baby.
Så när Anton bad mig på nytt så var det klart att jag ”pilla näsan” på honom.