”Jag leka farfar!”

Den repliken upprepades ungefär hundra gånger under gårdagen. Det började när vi skulle till dagis och när jag sedan kom för att hämta honom hade det eskalerat från en önskan till en begäran.

”Jag leka farfar nu!”

Tjatet fortsatte tills Jonas kom hem och som då ringde farfar för se om han hade möjlighet att träffa sitt barnbarn. Tyvärr kunde han inte då, men lovade att Anton kunde få komma och sova över imorgon (alltså idag).

Anton var mycket nöjd med det. Tjat lönar sig alltså.

Detta unnar även både mig och Jonas, då jag har planer för utgång med tjejerna och Jonas därmed får 50% avlastning med barnpassningen.