Så var det dags, K-1 på Hovet! Jonas och Victor hade varit där förra året också, men för mig, som alltid tycks lyckas vara på tjocken (värt varje spya!) så fort det är något stort som händer, var det första gången.

Jag var redo för att få lite blodstänk på mig och skrika rösten hes.

Men efter att ha sett några ronder insåg jag att det inte riktigt var så det gick till.

”Brukar det vara såhär tyst eller?” frågade jag brorsorna och de ryckte på axlarna som svar.

Så var det paus och vi funderade på att dra en bira, då plötsligt någon entrar scenen. Vem var det om inte självaste Petter! Jag var snabbt uppe på fötter och langade upp videokameran. Plötsligt lyfte taket på Hovet och det blev bara ännu bättre då super heta September joinade honom i ”Mikrofonkåt” (jag vet att detta ska vara en barnvänlig blogg, men låten heter faktiskt så).
Så jag ber om ursäkt för den skakiga filmningen, men jag var helt enkelt tvungen att slänga upp en näve i luften då och då!

Grymt! Nu var jag taggad och även resten av publiken började komma igång då fighters som till och med jag kände till skulle upp i ringen.

Så jag levde mig in och skrek något när andan låg på. Fast av J’s blick att döma var det helt fel att slänga ur sig kommentaren;

”Snygga glittershorts! Vart har du köpt dem?!”

Men jag försökte i alla fall…

Lär jag mig de rätta fraserna kanske Fighting är min grej, gillar allt omkring också, ringtjejerna och speciellt entréerna med det högt pumpande musiken och elden som sprutade.

Fast kvällens bästa entré bjöd Rickard Nordstrand på!

Tillslut var vi framme vid kvällens sista och största fight Jörgen Kruth VS. Bob Sapp. Det som det snackats om, den stora finalen!

Men vad händer? Bjässen Sapp ger upp efter vad som känns som bara några ögonblick in i första ronden. Mest besviken verkade nästan Kruth själv då han pratade med Paolo Roberto medans Bob Sapp buades ut av publiken.

Så that’s whatsapp ;)