När man har känt varandra i ett decennium, som jag och Jonas.

Då kan man räkna med att man har hunnit beta av en hel del gräl, som jag och Jonas.

Man har sagt och gjort en hel del dumma saker som man inte menar.

Men de senaste månaderna har vi befunnit oss i en ”kärleksbubbla” och allt har bara flutit på och varit på topp.
Ja, tills igår.

Jag vet faktiskt inte ens vad det var vi började bråka om, säkert något dumt och oviktigt, som det oftast är. Men satan i gatan var förbannade vi var. Jag till och med klädde på mig ytterkläderna som ett hot om att jag skulle dra därifrån.

”Jamen gå då, din rugguggla!” skrek Jonas.

Rugguggla?! Det var det gulligast skällsord jag hört!
Men jag hann inte analysera mer över det utan kände mig tvungen att fullfölja mitt hot om att gå.

Så det gjorde jag. Men jag var nog inte vara borta mer en timme och den spenderade jag ändå på att köpa presenter till Jonas och barnen. Så det var en fullständigt meningslös bestraffning.

Så jag återvände hem och fann Jonas i vardagsrummet.

”Rugguggla!” sa vi i mun på varandra och ingen av oss kunde låta bli att börja smila.

Hur mycket tycker man inte om varandra när det värsta man kan komma på att kalla någon är rugguggla!
Vi har ju helt klart gått från världsmästare i att munhuggas till att vara totalt värdelösa.

Lika bra att vi ens låter bli att frösöka!

Så tillbaks till kärleksbubblan…