På morgonen vakande jag av att jag inte kunde andas då jag låg med näsan hårt intryckt mot Jonas.

”Varför ligger du så nära?!” muttrade jag.

”Ja jag vet inte. Varför ligger du på min plats?” sa han.

Tydligen hade jag när jag kommit hem från min sena utekväll med tjejerna krupit nära för att sedan genast däcka på hans kudde.

Nu hoppas jag att min goda brunch bestående av scrambled eggs och bacon (yummie!) som Jonas gjort ska få mig att må bättre och att min lilla busunge kommer hem snart från barnvakterna. För även om jag kämpar hårt för att behålla titeln som partyprinsessa så finns det ingen bättre titel än kunna kalla sig mamma. Så ikväll ser jag fram emot en myspys kväll med kidsen då det är Jonas tur att gå ut och svänga sina lurviga.