Efter att ha varit och fikat med Angie och mormor Eivy går jag och hämtar Anton från Dagis klockan tre. Där får jag en rapport om en toppendag med duktiga toalettbesök, bra ätet vid lunch och inga slagsmål.

Mycket duktigt tänker jag stolt.

Anton går hela vägen hem själv utan att springa iväg eller väcka Tilde som som vanligt ligger och sussar.

Mycket duktigt, tänker jag ännu stoltare.

Vi kommer innanför dörren, Anton tar av sig skorna själv och ber att få leka med Play-do lera.
Självklart. Vi hjälps åt att plocka fram lekleran och några formar till bordet. Sedan behöver Tilde en ny blöja så jag lämnar Anton ensam en minut.

När jag kommer tillbaka står Anton bredbent på bordet.

”Vad gör du?” frågar jag.

”Kissar mamma, kissar mycket!”

Här säger mamma något fult som man inte ska yttra framför små barn. Anton tittar storögt på mig.

”Förlåt Anton, men det där är inte okej!” säger jag och bär honom till badkaret.

”Lite tokigt!” erkänner Anton men ser alldeles för glad ut för att mena det.

Med Anton i badet och Tilde på armen går jag för att ta hand om ”olyckan”.

”Anton var är leran då?” undrar jag då allt jag ser bara är tomma burkar.

”Borta!” skriker han tillbaka.

”Borta?”

”Borta!” bekräftar han.

Någonstans i vår lägenhet finns alltså denna play-do-lera, men vart? Bara de inte är i Jonas nya skor… Jag väntar nog lite med att berätta det här för honom…