Imorse när jag och kidsen låg och tittade på barnprogram och mornade oss ringde Jonas.

”Jag har blivit Gudfar!” kungjorde han stolt.

”Grattis!” ropade jag.

”Jahoo!” ropade Anton och började hoppa i sängen.

”Blää!” ropade Tilde som antagligen insåg att detta betydde att hon inte längre skulle vara minst och sötast.

”Va roligt, jag vill också bli Gudfar!” sa jag avundsjukt.

”Gudfar kan du aldrig bli fattar du väl, då får väl se till att pusha Angelica så kanske du kan få bli Gudmor”, sa Jonas.

”Jo jag antar det” sa jag.

Men just nu spelade det ingen roll, jag var så glad för Max och Linneas skull. Allt hade gått bra och imorse hade de fått sin efterlängtade, perfekta lilla pojke!

Fast enligt Anton var det inte Linnea som fött barn utan Max. Eller rättare sagt Bax som Anton uttalar det.

”Bax host host, så, bebis ut från halsen”, förklarade han från mig.

”Menar du att Max har hostat upp bebisen?” sa jag som hade för mig att det inte riktigt är så det brukar gå till.

”Ja från Bax tjocka mage!” sa Anton.

Hans ord, inte mina!

Sedan fortsatte Anton att förklara att även farbror Calle har en bebis i sin mage. En kompis bebis till Tilde.

Så då tycker jag faktiskt, att om både Max och Calle kan bli mammor, kan väl jag få bli Gudfar!!