På väg att hämta Anton från dagis går jag förbi ett fritids. Där på trappen till deras ingång står två småtjejer (i kanske 10års åldern) och slänger med sitt långa hår och gör inövade rörelser till en Katy Perry låt. Nedanför trappen sitter resten av kidsen och agerar publik.

”Klappa mera!” uppmanar den ena tjejen från trappen.

Genast börjar det applåderas.

Plötsligt fick jag en flashback till då jag själv gick på fritids.

På den tiden var de jag och Angelica som var de där tjejerna med det slängande håret som fick alla att göra som de ville. Då tänkte man inte på hur det uppfattades, men herregud!

För att ge exempel på vilka divor vi var kan jag ju bara nämna att jag tillexempel alltid skulle uppträda på roliga timmen. Varje fredag! Från det att vi gick i ettan till sexan! Och ville någon annan göra något kunde jag ställa till med en jäkla scen.

Ett ytterligare bevis på att vi alltid fick som vi ville var att vi lyckades få killar i klassen att ge oss saker. De började med kulor då det var det som gällde, senare blev de hockybilder.

Här kommer ett utdrag ur min dagbok från när vi gick i fyran:

24e januari

Idag i skolan sa Nicola att han älskade mig mer än Djurgården. Men jag är kär i Jimmy i femman. Det är Angelica också. 

När jag kom hem lyssnade jag på min nya CD-skiva och tittade i skolkatalogen. Jag kollade mest på Jimmy. Sen åt jag middag. Efter middagen fortsatte jag att kolla i skolkatalogen. Då kom mamma upp.

”Jaså, men är du kär i då?” frågade hon.

”Ingen!” sa jag och blev sur.

Sen kolla jag på TV en stund innan jag gick och la mig.

25e januari

Idag fick jag massor av Hockeybilder av Nico. Men jag är ändå inte kär i honom. Jag och Angelica har mest Hockeybilder i klassen nu. Det är bara för att killarna som är kära i oss ger oss en massa bilder. Vi har typ 200 bilder nu. Vi har bara köpt 15 stycken själva.

Jag säger det igen, herregud!