Idag gled jag och Anton in på dagisgården med stil,
båda iklädda skinnjacka och sunbrills.

”Hej Anton!” hälsade en dagisfröken.

”Hej!” hälsade vi tillbaka och gjorde peace-tecken.

”Anton är alltid så stylad när han kommer till dagis!” sa hon.

”Tack!” sa jag och log.

Men sedan såg jag hur hon utbytte en blick med en annan
dagisfröken och fick plötsligt känslan av att det inte alls var
menat som en komplimang. Stod hon verkligen och helt öppet
hånade mig och min son?

Vad är det med folk? Varför så bittra?

Jag handlar väl kläder på HM som varenda annan småbarnsmorsa.
Så varför är det en sådan big deal att hans byxor matchar hans tröja?

Jag borde kanske inte bry mig. Huvudsaken är ju att Anton gillar det.
För det gör han verkligen. Idag ville han inte ens ta av sig skinnjackan
och solglasögonen fast de skulle vara inomhus.

”Nej, vill ha tuffa motorcykeljacka och dadäron (solglasögon)!” sa han bestämt och lade armarna i kors.

Ibland lägger han också till egna accessoarer till outfiten. Häromdagen vill han tillexempel ha på sig hatt och en sådan känsla för mode ska man väl bara uppmuntra? Så självklart fick han ha på sig hatt till dagis.

Nästan fashion guru, såhär kopierar du Anton Kingstons egenkomponerade stil…