Igår var det dags att träna igen. Så på kvällen kom partyprissarna mormor och morfar förbi och hjälpte till och sitta barnvakt (då Jonas har jouren) så att och Angie kunde ge oss ut.

Jag tänker inte skriva om hur vi gick vilse, igen, för det börjar faktiskt bli smått pinsamt!

Jag vet inte vem som såg tröttast ut när vi kom tillbaka. Vi med vår dåliga kondition eller morföräldrarna som passat kidsen.

Så jag tackade för hjälpen och de gav sig av hemåt, nu återstod bara att få Anton att sova. Vilket var lättare sagt än gjort då han var i ett lyckorus, hög av mormor och morfars kärlek. Han ville visa precis vart morfar suttit i soffan och hur han visat mormor hur man borstar tänderna. Femton gånger om. Men sedan tar energin plötsligt slut och han somnar bokstavligen mitt i en mening och jag får bära honom till sängs.

Okej, one down, one to go, tänker jag och tittar på Tilde som ger mig ett stort tandlöst leende.
Trollungen min ♥