Ja så var det första april, och ni vet väl vad det innebär? Att man ska luras…

Jag lurade Jonas så fort vi vakande med att säga att vårt drömhus som vi spanat in låg ute för försäljning, för samma pris som vår nuvarande lägenhet… Han nappade direkt, så jag var tvungen att spinna vidare. Så jag drog på att de även hade spa i källaren, biljardhall en graffitivägg, pool på tomten och sju sovrum. Men när han satte igång datorn och var på väg att ringa banken kände jag att det kanske var dags att säga som det var.

Nu vill han inte bo med mig överhuvudtaget…

Det dumma med att dra mitt aprilskämt så tidigt på morgonen var också att jag sedan gick på helspänn hela dagen och bara väntade på att han skulle försöka ta revansch och lura mig… Å jag hatar att bli lurad!

Så jag valde att inte tro på ett enda ord som han sa!

På förmiddagen åkte vi och shoppade lite medan apan var på dagis. Jag flängde som vanligt fram och tillbaka, Tilde slagga och Jonas himlade med ögonen.

”Du, du har en snorkråka som hänger ut som du kanske borde ta bort”, sa Jonas när vi gick mellan två butiker.

”Om det där är ditt försök till aprilskämt så var det de sämsta någonsin!” sa jag som självklart inte gick på det.

Man har väl sin stolthet!

Jonas himlade med ögonen på nytt och vi gick vidare.

Bara det att när vi senare är på väg hem ser jag i backspegeln att jag visst har en bobba hängandes ut från ena näsborren. Hett!

Nu vet jag inte vart jag har min stolthet…