Blir man inte bara så glad när solen skiner?!

Jag blir i alla fall barnsligt glad, men kan inte riktigt bestämma mig om jag vill hoppa omkring och hjula i gräset eller bara ligga och jäsa i solen. Så vad passar då bättre än att hälsa på mormor och morfar och mysa ute på deras tomt där man kan göra vilket som.

Anton blir precis likadan och sprang runt som en yr höna och blåste såpbubblor ena sekunden för att i nästa cykla, eller låssas paddla med syrran i gummibåten.

Tilde imponerade med sin stapplande gång, men tyckte gräs var fruktansvärt konstigt och obehagligt och skrynklade ihop ansiktet i en sur min så fort hon dratta på ändan. Helst ville hon nog bara glida runt på någons arm, men nu är det faktiskt på tiden att den lilla divan börjar gå! För hon kan ju, han bara inte vill!

Så alla hejade vi på och jublade varje gång hon tog sig ända fram till någons famn.

”Tänk att nästa söndag så fyller Tilde ett år!” sa jag till Anton.

”Oh my gaah!” utbrast han då och slog ihop händerna.

Snacka om att mormors uttryck gör intryck!