Anton har börjat gå på toaletten helt själv nu, utan vår hjälp. Fantastiskt, javisst! Men som med allt finns det såklart en baksida.

Dagens morgon bestyr…

”Pappa, pappa, pappa!” ropar någon.

Det tar en stund innan jag förstår att det inte är en dröm.

”Pappa, pappa, pappa!”

Jag inser att det är vår son och öppnar sömdrucket ena ögat och sneglar bort mot Jonas. Han sover ostört med öppen mun.

”Pappa, pappa, pappa!” gormar Anton.

Jag sträcker på mig och ”råkar” putta till Jonas. Men han sover gott vidare. Jag puttar igen, men begriper att min diskreta väckning inte kommer fungera. Tydligen fattar Anton samtidigt samma sak och byter taktik mot något mer effektfullt.

”Mamma, mamma, mamma!” ropar han nu.

”Ja, Anton vad är det?”

”Jag har kissat själv, på toaletten!”

”Har du?”

”Ja, jag har kissat själv!”, upprepar han, ”På pallen också!”

”Ja, ja, det är sånt som händer!” säger jag.

”Jag har kissat på golvet också!” rapporterar han.

”Okej…” mumlar jag och masar mig ur sängen.

”Jag kissade lite på mattan med mamma!”

”Mmm…” muttrar jag och öppnar toalettdörren.

”Men jag kissade helt själv mamma!” skiner han överlyckligt i väntan på beröm.

”Jätte bra Anton, verkligen. Jätte bra!” säger jag med en gnutta ansträngning.