Dagen efter, som man brukar säga. Men det fanns ingen tid för att vara trött varken kropp eller skalle. Mormor och morfar ville ta kidsen till Mulle Meck parken i Solna, så det var bara att hoppa in i duschen, svepa en kopp kaffe och haka på.

Även Max och Izak gjorde oss sällskap i parken som visade sig vara ett riktigt paradis för kidsen. Här fanns små hus att kika in i, flygplan och båtar att klättra på, plaskdam att plaska i och en massa annat.

”Vad kan jag göra mamma?” sa Anton han fick syn på allt.

”Vad du vill!” sa jag.

”Men jag vet inte!” sa han och menade det med ögon stora som tefat då han hade svårt att bestämma sig vilken grej han skulle testa först.

Det blev istället ett enda springandes fram och tillbaka. Klättra lite här, hoppa lite där, krypa dit och sedan springa tillbaka. Vi turades om att springa efter och jag som vanligt med kameran i högsta hugg. Men att få honom att stanna på ett och samma ställe tillräckligt för att få någon bild var en utmaning.

Tilde ville som vanligt helst göra det som Anton gjorde, men hann inte riktigt med. Men då de båda tog plats i lekflygplanet tog hon kommandot och körde med stora gester och pruttande på för full hals. Varifrån vi sedan fick bända loss henne från ratten.