”Är det julafton nu igen?” frågade Anton lyckligt då vi packade ned några paket att ta med över till Max, Linnéa och Izak.

Ja, det är ju lätt att tro då julklapparna fortsätter flöda. Av Max och Linnéa blev vi bortskämda med varsin tröja med ett personligt tryck.

Anton ville genast ta på sig sin med en drake på framsidan, liknande den Jonas har tatuerad på ryggen och med trycket ”Den ovärderlige Kingston” på baksidan. Namnbetydelsen för Anton är just den ovärderlige, så det var ju extra fiffigt.

”Den är asgrym!” bekräftade Anton.

Sedan spenderade vi dagen med att umgås, prata, mysa, busa med ungarna och helt bryta trenden med julmat genom att beställa pizza.

Anton spenderade större delen av dagen på golvet sysselsatt med tågbanan som jag och Linnéa – fast beslutna över att inte behöva ta hjälp av papporna – lyckades bygga efter att ha kliat oss i huvudet, byggt fel, byggt om, men tillslut fått ihop.

Tilde förälskade sig i Izaks gungelefant, polisbil och lilla stol med Spöket Laban, mellan vilka hon sprang fram och tillbaka som en galning.

”Umpa, bumpa! Umpa, bumpa!” ropade hon glatt om och om igen, medan vi försökte lista ut vad ungen egentligen menade.

Izak visade upp sin nya gångstil och roade sig med att fixa håret, sortera mössor och ringa telefonsamtal från hemtelefonen till okända nummer.

Som vanligt blev det alltså mycket fokus på barnen, men också tid för oss vuxna att bara hänga och ta det lugnt. Skönt!