Visst var det något alldeles speciellt med Julaftonsmorgonen när man var liten?

Man hade knappt sovit av all förväntan och tassade sedan upp ännu tidigare än vanligt för att se om Tomten varit där under natten och förhoppningsvis lämnat något paket.

Jag och Jonas var därför beredda på att bli väckta i ottan av Anton. Men inte då.

Det var istället vi som vaknade först, förväntansfulla över att få se reaktionen över paketen som vi placerat under granen då kidsen somnat. Så vi väntade och väntade.

Tilde vakande och placerades sedvanligt mellan oss i sängen med hela hennes entourage av gossekaniner. Medan vi kunde höra hur den lilla tomtenissen högt snarkade vidare två rum bort.

Tydligen hade han bestämt att för en gångs skull ta sovmorgon, just idag.  

Tillslut bestämde vi oss faktiskt för att ta och väcka honom. Men i samma stund som kikade in genom dörröppningen satta han sig käpprak upp i sängen.

”Har Tomten varit här?”

Om han hade, och inte helt oväntat blev Anton salig.

Även Tilde slet glatt bort papperet från kartongen som innehöll en Skrållan docka.

”Åcka!” konstaterade hon lyckligt och gav Skrållan en kärleksfull kram så fort hon var ute ur förpackningen.

Fullträff Tomten!