Lite sorgligt blev det förståss då vi hämtat Anton från dagis och Jonas släppte av oss på gatan hemma för att åka till jobbet.

”Pap-paaaaa!” ylade Anton då bilden åkte iväg.

”Han ska till jobbet Anton, han kommer tillbaka” sa jag.

”Pappa, min pappa!” snyftade Anton och lade sig raklång ned på asfalten med händerna över huvudet.

Även Tilde som jag bar i sin bilstol började gråta. Så jag lyfte upp Anton på andra armen och bar med mig de förtvivlade barnen hem.

Efter att fått av dem skor och overall hade de lugnat ned sig något, men var fortfarande nedstämda. Så jag föreslog att de kunde leka ”bajsbilen” som Anton kallar Jonas spolbil för.

Anton var genast med på noterna. Med hjälp av hans lilla fåtölj och Tildes bilbarnstol hade vi fått oss en prima bajsbil i vilken Anton agerade chaufför och Tilde passagerare.

Sedan lekte de för fullt i säkert över en timme. Lyckan var total!

Gissa vad Anton ska bli när han blir stor?