För att göra en kort historia lång...

Igår när jag var på dagis för att hämta Anton ringde Jonas och sa att han skulle bli tvungen att jobba över, samtidigt bestämmer sig Anton för att han inte vill gå hem utan vill gå till den långa backen vid centrum. Så då tänkte jag att jag kunde slå två flugor i en smäll och ta en tripp upp till centrum för att göra den lilla herren nöjd och så kunde den äldre herren hämta upp oss med bilen då han jobbat klart.

Efter att ha gått i den långa backen som Anton ser som en rolig utmaning var det dags för min mindre roliga utmaning. Att försöka få båda barnen att sitta nöjt i vagnen till dess att Jonas kom. Så jag lät Anton låna min mobil att ta kort med, för det tycker han alltid är lika roligt.

Så småningom kom i alla fall Jonas. Vi åkte hem, käka middag, bada barnen och började göra i ordning för att natta dem. Så jag stängde av ljudet på min mobil, vilket jag gjort som en regel då det är läggdags för kidsen. Något jag lärt mig efter att det ett par gånger har hänt att någon ringer precis då de somnat in och väcker dem och så är cirkusen igång igen.

När jag själv några timmar senare ska lägga mig ser jag att jag har en massa missade samtal från alla möjliga, även folk som jag inte pratat med på evigheter. Konstigt tänker jag, men reflekterar inte mer över det då det ändå är för sent att ringa upp och jag själv är sjukt trött.

Så imorse fick jag ett SMS från söta Magda som frågade om min shoppingtur som Anton skvallrat om genom att skicka bildbevis…

Efter att tittat bland mina skickade meddelanden ser jag att en rad MMS med olika bildmotiv har skickats till flera personer i min telefonlista. Great!!

Undra vad min chef tror att jag vill ha sagt då hon fått en bild av en Musse pigg T-shirt skickat till sig.
Och vår gamla mäklare måste ju i sin tur undra varför jag skickat en bild på mig själv där jag poserar som en rugguggla…