Suck, just som man trodde att vintern började ta slut, då möts man av en ny snöstorm.

Anton däremot blev överlycklig då han såg snön. Han är nämligen klipsk nog att veta att om det snöar och plogbilen inte har varit framme, så finns det ingen anledning för morsan att neka honom att åka snowracer till dagis.

Så genom att knuffa Tilde i dubbelvagnen framför mig och dra Anton på snowracern bakom mig tog trippen till dagis, som normalt tar ca 15min, nu ungefär det tredubbla.

Varför går man med på dessa saker för sina barn?!

Själva lämningen gick utan problem, herrn hoppsade in på dagisgården och vinkade glatt med de gigantiska händer hans vantar ger honom.

När jag skulle gå stod några av de äldre dagiskillarna vid grinden med bandyklubbor höjda som gevär.

”Pang, pang!” skrek en av killarna i grön mössa.

Då kom Anton rusande.

”Hörru!” ropade han till killen.

”Pang, pang!” sa killen på nytt och siktade med skaftet av klubban mot mig.

”Inte panga henne! Hon är min mamma! Anton Kingstons mamma! Hon är snäll!” sa Anton med besked.

Varav killen sänkte sitt ”gevär” med nedböjt huvud.

Å det är därför man gör vad som helst för sina barn!

Han får åka snowracer till dagis resten av året om han bara vill!

Foto mobil: Diggar hans "hamstersmile" ;)