Att det gått tio år känns ofattbart. Men likt varje år besökte vi minneslunden, jag, Angelica och grabbarna grus från högstadietiden. Det kändes sorgset men också väldigt fint. Som om vi hedrade hans minne genom att vara där, vi, tillsammans.

”Alltid saknad, aldrig glömd”, var de ord som upprepades, och så är det verkligen.

Efter att ha tänt ljus och skänk några extra tankar åt vår vän bestämde vi oss för att fortsätta kvällen tillsamman. Det blev biljard och massa snack om vad alla gör numera och allt knas vi hittat på i våra dagar.

Det dröjde inte länge för oss att bli nostalgiska, då en historia efter den andra avlöste varandra.

Jag gick därifrån med ett leende på läpparna fylld av alla de minnen som aldrig kommer att dö.

Du är alltid saknad, aldrig glömd!