Det är tydligen inte alls svårt att ha hand om barn, om man gör det rätt…

Eftersom barnmorskan hade sagt att det skulle bli en kämpig invänjningsperiod att få Tilde att somna i sin egen säng var jag helt inställd på det. Så jag, som i vanliga fall ändå har svårt att somna, pimplade kaffe till kvällen för att verkligen försäkra mig om att jag skulle orka med.

När klockan var halv åtta började Tilde gnugga sig i ögonen och borra in ansiktet i sin lilla gossekanin, vilket är hennes trötthetstecken.

Så jag bar henne till sin säng och lade ned henne. Hon ställde sig upp, jag lade ned henne igen, vyssade och klappade henne över kinden. Sedan gick jag därifrån. Självklart började hon gny. Men barnmorskan hade sagt att jag skulle vänta fem minuter och för en gångs skull tänkte jag försöka mig på att ta någon annans råd.

Efter två minuter tystnade Tilde. Säkert för att ta satts för att börja gallskrika, tänkte jag.

Men skriket uteblev. Så länge att jag tillslut var tvungen att gå in och se hur det var med henne.

Tror ni inte hon låg där med rumpan i vädret och kaninen under armen och sussade sött..!

Så enkelt det kan vara!

Fantastiskt! Nu skulle jag för en gång skull kunna lägga mig i normal tid!

Eller inte… I min glädje över den lyckade nattningen av Tilde hade jag glömt bort mitt kaffe pimplande.

Så där låg jag i vanlig ordning och lyssnade på min snarkande familj.

Undra om barnmorskan har några bra tips för att få vuxna barn som jag själv att sova också..?