Dagen började tidigt med att Jonas packade iväg sig för att åka mot Arlanda och Island med jobbet och lämnade ett stort tomrum efter sig. Med flit hade jag inte hjälpt honom med packningen, trots det pedantiska kontrollfreak som jag är, i hopp om att han kanske skulle glömma sitt pass eller plånbok. Men är sanningen att han (tyvärr) lyckades få med sig allt han behövde utan att jag var där och lade näsan i blöt.

Konstigt hur mycket man kan sakna någon redan innan de åkt iväg. Någon som man träffar varje dag och som dessutom bara ska vara borta några dagar. Men så är det!!

Nu är han i alla fall på Island och vi är kvar här hemma i Snöland som Anton så sött utryckte sig.