Ordet ”bajs” förekommer rätt frekvent här hemma. Vi har två små barn som gör verbet till en verklighet flera gånger per dag och att Jonas gett sig själv yrkestiteln ”bajsspolare” är ju känt.

Men man får tydligen inte säga bajs…

Sist Jonas skulle hämta Anton på dagis var busfröet i sitt esse tillsammans med bästisen Lukas.
Uppe i varv sprang de runt som galningar och stojade. Jonas joinade dem på lite bus samtidigt som han försökte klä på Anton och plocka ihop hans saker. En fröken kom samtidigt ut i hallen.

”Du är en bajskorv!” sa Lukas och pekade på Jonas och skrattade.

”Du är en bajskorv!” sa Jonas tillbaka.

”Men Lukas, så får man inte säga!” tillrättavisade fröken.

Men det gjorde nog mer effekt på Jonas som snabbt bara ville därifrån.

Men nu har vi lär oss en läxa – man får inte säga bajs, när fröken kan höra det…