Grabbarna här hemma har varit lite i luven på varandra de senaste dagarna. En trött pappa och en trotsig son är ingen bra kombination. Så idag var planen att de skulle hitta på något kul ihop. Det bestämde sig för bio och den nya Fung Fu Panda filmen i 3D. Så vi drog iväg hela gänget till Kista och jag och Tilde lämnade dem vid biografen för att kolla lite i affärer under tiden.

Men innan filmen var slut ringde Jonas och frågade var vi kunde mötas, i något irriterat tonfall.

Det visade sig att bio inte alltid är roligt och avkopplande, i alla fall om man har vår treåring som date.

Efter att ha sparkat på stolen framför, haft svårt att sitta stilla och pratat oavbrutet, började pappa tappa tålamodet. När sedan Anton brast ut i tårar (då något hände med Pandans mamma – jag ska inte avslöja för er som vill se filmen) och började ropa efter mamma då fick det vara nog.

Å det var alltså strax efter det som jag och Tilde mötte dem.

”Mamma, min mamma, jag saknade dig!” ropade Anton och slängde sig runt halsen på mig.

Är det inte typiskt? Hela dagarna är det pappa hit, och pappa dit som gäller och ett ständigt pockande efter pappas uppmärksamhet. Men då han får pappas fulla uppmärksamhet då är det plötsligt mamma som gäller..!

Mobilfoto: Kung Fu Panda 2 - 3D.