Imorse strax efter att Tilde vaknat och placerats mellan mig och Jonas i sängen, smög katten in och lade sig bekvämt tillrätta på Jonas mage.

Därefter var det slut på morgonron. Tilde började gnälla och gny på ett nytt, högt och ganska egendomligt vis och det spelade ingen roll vad vi gjorde, hon bara fortsatte. Det var först då hon sträckte på sig så att nappen åkte ut i ett försök att få tag på katten och klappa den, som vi förstod att hon jamade.

Å som hon jamade!

Sedan slutade hon plötsligt, stannade till i en frusen rörelse med pekfingret riktat mot Tindra och sa ”kisse” (för första gången).

Så medan hon fortfarande visar tecken på att hon inte riktigt är bekväm runt hundar, är tydligen katter en annan femma.