Då vi klev upp möttes vi av ännu en solig dag på ön. Idag blir det kortkort tänkte jag nöjt och drog på mig klänning, bara för att upptäcka att mina ben ser ut som sommarbenen på en åttaåring. Fulla av myggbett, blåmärken och skarpsår. Vilket jag självklart började beklaga mig över.

”Mamma jag tycker du är vacker!” avbröt då Anton.

Så var dagen genast underbar på nytt.

Efter att ha ätit frukost lämnade jag och Jonas över Tilde i trygga händer hos farmor och farfar, medan vi tog med oss Anton i lilla båten till andra sidan ön för att se om han ville ta del av den traditionella fotbollsträningen som erbjöds alla kids som ville.

När vi kom fram till ängen var de några småkillar som redan var igång att turas som att stå i mål och skjuta bollar mot varandra.

Men Anton, som vanligtvis är väldigt framåt började då, bokstavligen, gå baklänges.

”Vad är det Anton? Vill du inte vara med på fotbollsträningen?” frågade Jonas.

Anton svarade inte utan stirrade bara ned i gräset.

Vi försökte uppmuntra honom, men han verkade ointresserad.

”Klart du ska vara med!” sa jag.

”Eller inte..!” sa Anton.

”Jo, det blir jätte kul” insisterade Jonas.

”Eller inte…!” svarade Anton på nytt.

Så vad gör man? Jo, man får helt enkelt ta sin treåring och åka tillbaka.

På väg till fotbollsträningen...


Glad och uppspelt på fotbollsängen strax innan ågren kom…


Så vi fick vända och åka tillbaka...


Istället spelade vi ”låtsas boll”, en sport som Anton kommit på själv och som består utav att man
vevar med racket mot varandra, utan bollar eller regler. En sport och som han alltid lyckats vinna.


Fast lilla ladyn gick hellre på promenad runt, runt med en liten handväska hon hittat.


Vi passade också på att i värmen njuta av sol och fläktande vindar på bryggan.


Å så lite nakenbad för prinsen!