Ibland har man det bra. Lite för bra kanske för att inse hur bra man faktiskt har det…

När vi idag kom ut till landet – som bara det är en lyx att kunna åka ut till – så insåg jag att jag glömt minneskortet till min kamera hemma i datorn. Vilket störde mig något enorm!

Jag vart irriterad på mig själv och på situationen och gick jag sedan ältade det om och om igen. Något sådant fick ju bara inte hända! Det var något fruktansvärt vad jag tyckte synd om mig själv..!

Sedan fick jag höra på radion om dåden i Norge och plötsligt ställdes allt i perspektiv till det.

Här är jag ute på landet med mina älskade, Jonas, barnen och dessutom världens finaste svärföräldrar. Alla är vi friska och mår bra, solen sken och vi hade inte ett problem – förutom mig och mitt minneskort!

Samtidigt som det inte långt härifrån har skett en katastrof som är så hemsk att jag knappt kan ta till mig att det verkligen har hänt!

Det är då man inser hur bra man faktiskt har det och aldrig någonsin vill gnälla över småsaker eller ta någon eller något för givet…

Mina tankar går till alla offren i Norge och deras sörjande ♥