Idag lyckades jag lura med Jonas till IKEA då vi behövde inhandla bland annat glas inför Tildes namngivning. Jag vill helst gå igenom hela varuhuset och titta på allt, medan Jonas helst skulle vilja slippa följa med överhuvudtaget. Inte blir det bättre av att Anton är precis lika nyfiken som jag är och dessutom snabb, vilket gör att man kan tappa bort honom på en sekund. Även detta är en stor bidragande faktor till varför Jonas icke gillar IKEA.

(Eftersom jag var likadan som barn kanske jag har lite mer förståelse och tålamod. När jag var tre år och kom bort i ett stort varuhus sa jag dessutom till butikspersonalen som hittade mig och försökte hjälpa mig att jag hette Anna-Karin. Vilket de också ropade ut i högtalarna. Som tur var förstod mamma och pappa att det var deras knäppa unge som upphittats, men gjorde det en aning komplicerat för dem att förklara hur lilla Anna-Karin i själva verket var deras försvunna dotter Sofia.)

För att förhindra historien från att upprepa sig var jag därför förberedd med mutor idag. En godisklubba till Anton och russin till Tilde så de skulle vara sysselsatta i vagnen. Men under tiden jag hann titta bort och tillbaka hade Tilde kasta sin russinask och Anton höll fram sin klubba för henne att smaka på.

”Men Anton, Tilde är alldeles för liten för godis!” sa jag.

”Nähä, mamma, titta hon gillar det!” sa han och höll fram klubban igen vilken Tilde genast sträckte ut sin lilla tunga mot.

Jahapp, då är det väl bara att säga hejdå till russinmutor i framtiden och säga hej till gottegrisen i Tilde som detta garanterat väckt.

Fast lika söta som socker var de själva där de snällt satt. Tilde som tålmodigt väntande på att bli bjuden och Anton som generöst delade med sig.

Mobilfoto.