På kvällen var jag och (faster) Anna på en föreläsning med barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén.

Jag var lite halvskeptisk, om det nu finns ett sådant ord (?).
För hur skulle någon som aldrig ens träffat mina barn kunna lära mig något om dem. Alla barn är ju unika och mina egna alldeles extra extraordinära. Eller?

Jag fann mig ganska snabbt med att skratta igenkännande i hennes beskrivande av olika problematiska familjesituationer.

När hon pratade om trotsåldrar och beskrev fyraåringen med sina humörssvängningar, som kan gå från att känna sig stor och oövervinnerlig till nästa sekund liten och rädd. Som ifrågasätter allt och som börjat grubbla en hel del över döden. Ja då var det som om hon beskrev Anton på pricken.

Alfvén gav även råd om de, enligt henne, tre bästa uppfostringsteknikerna;

Tjat, hot och mutor.

Så kanske vi är inne på rätt spår ändå här hemma i kampen om att försöka lära sina barn något samtidigt som man försöker lära sig att vara en bra förälder.