Jonas har hela tiden hävdat att småbarn bara är sjuka på natten och inte visar lika mycket symtom på dagen.

Å jag har hela tiden hävdat att han inte vet vad han snackar om… Är man sjuk så är man ju sjuk!

Fast jag har efterhand insett att det faktiskt är så det fungerar, i alla fall med våra kids.

Igår natt väckte Anton oss med en ordentlig hostattack och strax därefter kom han med kudden under armen in till oss och bad att få ligga mellan oss. Därmed var det slut på sömn för den natten. Som han hostade, stackaren!

Så på morgonen ringde jag dagis och berättade att AK skulle vara hemma och krya på sig. Fast ju längre dagen gick desto mer piggade han på sig och mot eftermiddagen var det fullt ös, precis som vanligt.

Jaha, vad skönt, då kanske han är frisk imorgon tänkte jag.

Men såklart inte. I natt var det samma sak igen. Han hostade och hostade…

Nu är det morgon och vi har precis käkat frukost och Anton ränner runt – utan att hosta – och verkar hur pigg som helst!

Konstigt det där…