110317 torsdag ♥ En kort liten kille ♥
Imorse precis när Jonas gått till jobbet kom Anton in till mig och kröp ned bredvid mig i sängen.
”Mamma?”
”Ja?” svarade jag.
”Snälla kan jag få en till bebis?”
”Tycker du vi ska ha en till bebis i familjen?” frågade jag.
”Ja, en till liten kort kille, som jag!” sa han och log sött med bedjande ögon.
”Ja, det vore roligt. Men jag vet inte Anton… Vart skulle han bo vi har ju inga fler rum?”
”Han ska bo i din mage. Så du måste äta mycket mat så han får plats!”
Jahapp, det verkar ju som han hade tänkt ut det hela ganska bra.
Själv skulle jag gärna vilja ha en till liten kort kille i familjen, men det är just det där med att bo i magen som gör att jag tvekar.
Efter nio månader av kräkandes, med lika lång sjukskrivning och turer fram och tillbaka till sjukhuset när jag väntade Anton och sju månader av samma sak med Tilde, så vet jag inte om jag skulle klara av det en gång till…
Sen har ju den långa killen i familjen ett och annat och säga till om också…
Tur att Anton i alla fall fått en bebis, som han – trots att hon är en kort liten tjej – håller väldans kär…
Njut av de fina två ni har, en sladdis är inte att förakta, livet är långt !Tänk dig tre busfrön på en gång, det kan kosta på både för mor o far och syskonkärleken. Den kloka framorn
Så otroligt söta! Jättekul att gå in här ibland och se hur stora de har blivit! Tiden går så fort, och snart får de i alla fall en syssling som är en kort liten kille! ;) Kramar
