Idag blev det en lunch med barndomsvännen Tina och hennes yngsta, Emil.

Så skönt det kan vara att höra en annan mamma – någon som man anser vara en väldigt bra mamma – inte alltid tycker att livet med småbarn bara är rosenrött och innebär pluttinutt mys.

Att man inte är den enda som vissa dagar tror att man ska bli galen och vissa nätter faktiskt blir det då man inte får sova.

Fast vi konstaterade också att de faktiskt inte finns något bättre än just ens ungar!
Hur galna de än må göra en…