"Ett noll till Izak" sa Jonas förra veckan efter att vi hade varit i Bromma Blocks med Max, Linnéa och kidsen.

Anton hade nämligen levt rövare i köpcentrumet medan Izak varit en liten ängel.

Idag efter att papporna varit iväg och åkt bräda drog vi alla ut på en promenad. Tilde satte då genast moodet genom att börja gallskrika så fort hon placerades i vagnen.

Då det inte var likt henne som i vanliga fall älskar vagnen och envis som jag är trodde jag att jag så småningom skulle kunna få henne lugn där hon satt. Men icke...

Det fick tillslut fick det bli pappas arm.

Anton däremot som väntat, längtat och tjatat om att få åka snowracer var nu lycklig över att få bli dragen på den. Fast det dröjde såklart inte länge innan den turen också vände.

För då vi kom ut från smågatorna insåg vi att snön smällt bort från trottoaren och det var omöjligt att dra snowracern där. Så även den fick pappa bära medan AK missnöjt placerades i vagnen.

Izak däremot låg och sov sött i sin vagn iklädd sin lilla björnoverall.

"Björnen sover i sitt lugna bo!" utbrast Anton och sken upp för en sekund då han fick se honom.

Efter en relativt kort men intensiv promenad var det skönt att komma tillbaka till stugan.

"Två noll till Izak" sa jag till Jonas då vi kom in.

Han nickade instämmande.

Izak.