Redan Valborg!
Så vi tänkte att vi skulle ta med kidsen till Ådalen där de skulle finnas en brasa och sång att fira in våren med. För det är väl det man gör? Firar in våren?

Så vi satte på oss våra tunna fina vårjackor och knatade iväg.

Det skulle vi inte ha gjort, fy så kallt det var! Jag skakade tänder innan vi ens kommit fram.

Anton sa också att han frös och ville helst bara kura upp i min famn. Det vill säga innan han fick syn på Elias som var där med mamma Tina, pappa Jonas, lillebror Emil och mormor Pia.

Anton och Elias sprang genast iväg på något hemligt uppdrag. Jag kutade efter för att försöka få ett kort på de små busfröna. Men det var lättare sagt än att gjort, då de inte stod stilla en sekund.
Tillslut hann jag i alla fall ikapp dem och fann dem körandes i parkens träbrandbil med varsin snorelva hängandes på läppen över deras stora leenden och med ögon lysandes av bus.