Just som vi är på väg ut genom dörren, på väg till dagis, då får Anton en idé.

”Aha! Jag har en idé!” säger han också och håller upp ett pekfinger i luften.

”Vadå?” muttrar jag med en onödigt oengagerad ton.

Men Tilde började redan vända och vrida på sig i vagnen och vi var minste en kvart sena.

”Jag tycker att jag borde ha en fluga!”

”Fluga?”

”Ja”, säger han och ritar en rosett med fingrarna i luften och pekar sedan på sin hals för att förtydliga.

”Du vill ha fluga på dig?”

”Ja, just det!” säger han och nickar ivrigt i väntan på en hänförd respons.

Den uteblir, då jag inte vet om jag tycker att fluga är en accessoar som kompletterar hans dagisoutfit i form av T-shirt, slitna jeans och gummistövlar.

Men det tycker Anton, absolut!

Vi har en kort men intensiv debatt om frågan.

Sedan minns jag ett råd vi fått från barnspecialistens angående trots – att vissa fighter helt enkelt inte är värda att ta!

Så jag ger upp och låter Anton förtjust välja ut en svart och vit rutig fluga att ta på sig.

”Wow, vilken nygging!” tycker Anton och kromar sig framför spegeln. (Nygging är såklart Antonianska för; snygging).

Helnöjd spatserar han sedan med händerna placerade vid svanken och en mallig min hela vägen till dagis.

Dagen fortsatte sedan lika tjusigt då jag och Tilde fick finbesök av Tina och Emil.

Efter att ha myst hemma lite en stund tog vi bussen upp till centrum för att äta lunch.

Då vi beställt maten somnade kidsen lägligt så att vi kunde äta och prata ostört en stund, det kallar jag lyx!

Så en bra dag alltså, omgiven av mycket fint folk!