Idag hade jag planer på att möta upp Veronica och hennes pojkvän GH. Hon skulle ringa när hon vakande. Men jag förstod snabbt att det inte handlade om samma tid som vi småbarnsföräldrar vaknar. Så efter att jag lämnat Anton på dagis fortsatte jag upp till centrum.

Där stötte jag av en slump på Tina och Emil som alltid är lika glad. Så vi gjorde sällskap i några affärer. Jag skulle som vanligt inte köpa något, men det är ju så lätt att synda. Ännu lättare när man entusiastiskt får bekräftat att ”Ja, det där är ett riktigt klipp!” av Tina samtidigt som jag i min tur hejar på henne med ”Det där skorna kommer du ha så stor användning för”. Visserligen kanske inte den kommentaren inte värt så vidare mycket då den kommer från någon som mestadels bara äger skyhöga opraktiska klackskor som står i garderoben och samlar damm. Men det funkade!

Klockan ett ringde Veronica, då hade hon vaknat. Ja, vad var det jag sa?

Så jag hämtade Anton och så träffades vi på en picknick vid Soluret.

Veronica hade berättat att GH var väldigt barnkär, men om det var någon som blev kär så var det Anton i GH. Så de två sprang runt och spelade fotboll och hoppade omkring medan Tilde ena stunden kämpade för att hinna ifatt dem och bollen, för att i nästa stund göra en tvärvändning och skynda sig fram till filten där vi satt och börja tigga till sig bullar från Veronica. Så med den barnpassningen kunde jag själv sträcka ut mig på filten och bara njuta av solen. Me like!

Efter en stund kom Jessie och joinade oss och ännu senare även Jonas.
Så det blev ännu än lång skön dag i solen.

Veronica & GH.
Foto: Anton Kingston


Gruppbild på fotbollslaget.


Veronica & Tilde.


Anton demonstrerar sin pinn-mustasch.


Som att blicka in i framtiden 13år; tonårs Tilde ”Ja ba hallå!”