Igår kväll var Tilde minst sagt hängig och under natten var hon uppe och bökade och höll både mig och Jonas vakna. Säkert en förkylning, inte allt för ovanligt vid den här årstiden och dessutom direkt efter dagisstart. Så vi kom fram till att det var bäst att låta henne stanna hemma idag. Anton med, då han säkerligen också skulle insjukna snart han med, så mycket som de är upp i ansiktet på varandra.

Men inte alls. Då Jonas redan var uppbokad på jobb var det jag som fick stanna hemma med kidsen – som inte visade minsta symtom på sjukdom!

Redan innan lunch hade de vänt upp och ned på lägenheten. De skulle spelas musik och dansas. Titta på TV för att sedan byggas kojor. Pyssla för att i nästa sekund förvandlas till krigande pirater.

Jag var helt slut när Jonas väl kom hem. Kidsen däremot röjde i full fart ända tills det var dags att lägga sig.

”Du var ju inte sjuk”, sa jag förebådande till Tilde då dagen snart var slut.

Tilde skakade ivrigt på huvudet så att hennes blonda lockar for fram och tillbaka runt ansiktet.

”Hon lurade dig mamma”, menade Anton.

”Ja, jag tror det också”, höll jag med.

”Du har blivit lurad”, småsjöng Anton och log skadeglatt.

”Ja…” sa jag och började verkligen känna mig blåst.

”Haj pajv Tilde!” sa Anton och höjde handen mot Tilde för en high-five-klapp.

De där två alltså, trubbel duon… Undra vad de kommer hitta på för blåsningar i framtiden.

Kanske lika bra att vänja sig redan nu..!