Så var det dags för fyraårs-kollen på BVC. Jag hade inte funderat något vidare huruvida Anton skulle eller inte skulle uppfylla alla "kraven".

Snarare hade jag nog tänkt på det för lite - uppenbarligen - eftersom jag knappt hade koll på när vi skulle vara där och därmed släpade dit båda kiden en dag för tidigt!

(Det är som att min mammahjärna hamnat lite i obalans sedan jag började jobba. Ett större lagringsutrymme där uppe för min annars pedantiska planering skulle vara toppen då det nu verkar vara en aning överfyllt just nu.)

Som tur var hade tid att ta emot oss ändå på BVC. Visserligen av en annan sköterska som var sådär naturligt vacker, glad och spontan att man själv känner sig som en blek liten fis. Men som, mitt avund åsido, dessutom var fantastiskt duktig.

Anton målade glatt en teckning till henne då hon bad om det och smälte som smör då hon berömde honom för att ha talang.

Sedan utförde han med nöja alla de olika testen med bravur.

Då han vid hörseltestet fick instruktioner om att plocka en pärla från en korg och lägga den i en annan varje gång han hörde ett pip, menade fantastiska sköterskan att han inte bara klarade själva hörselkraven utan dessutom var otroligt duktig på att följa instruktioner.

Vid synprovet fick han en bricka med bokstäver med vilken han skulle peka ut samma bokstav som hon pekade ut på syntavlan. Eftersom småbarn inte kan läsa. Men Anton briljerade igen med att kunna namnge varje bokstav hon pekade på utan att behöva använda sin bricka. Mycket imponerande tyckte fantastiska sköterskan.

Det ända fantastiska sköterskan menade kunde vara värt att träna på var Antons uttal. Hur han ibland uttalar "R" men oftast utelämnar det eller ersätter det men någon annan bokstav.

Ville vi se en logoped kunde hon ordna det, men hon sa också att den typen av fonologiproblem oftast försvinner av sig själv med tiden. Det berodde på hur pass orolig man själv är som förälder menade hon.

Jag var då tvungen att berätta att jag skulle behöva återkomma beträffande det. Då den oroliga föräldern - Jonas - inte var med. Själv är jag så övertygad om att mina barn är genier, i alla lägen, att jag ibland har svårt att göra bedömningar utifrån verkligheten. Då mitt spontana svar skulle vara att min svamlande lilla pratkvarn inte skulle behöva se någon logoped.

Med OK-stämpel i baken lämnade vi sedan fantastiska sköterskan och BVC nöjda över dagens insatts.