Imorse när vi gjorde oss redo för att gå till dagis grubblade Anton över det faktum att vi bor på Jorden men också i Sverige och dessutom i Söderberga – allt på en gång.

Så jag försökte så pedagogiskt jag bara kunde förklara genom att med hjälp av gester måla upp planeten jorden, för att sedan markera var Sverige befann sig och så tillsist pyttelilla Söderberga.

”A-haa!” sa Anton och nickade som han hade förstått.

Medan jag tråcklade ut vagnen ur vagnsrummet och placerade Tilde däri (alltså i vagnen och inte i vagnsrummet) höll Anton artigt upp porten åt oss. Vi hälsade på grannarna då vi korsade gården och promenerade sedan bort längs parkvägen. Samtidigt som vi lunkade på fortsatte Anton att hälsa på alla som vi mötte.

”Kände du dom där?” frågade jag Anton.

”Nej mamma, dom kanske inte är våra grannar, men man vara snäll ändå! Vi bor faktiskt på samma jord!”