Väl på jobbet flöt dagen på ganska fort och visst känns allt lite lättare då man är inställd på halvdag. Så efter lunch fick jag lov att smita och jäktade tillbaka till dagis.

Både Tilde och Anton var ute på gården och lekte, fast det mer såg ut som om de hade varit nere i någon gruva och arbetat, täckta av smuts från topp till tå. Men helnöjda själva, såklart.

Hemma blev det dock genaste stoppade i badkaret för att skrubbas rena innan våra middagsgäster anlände. Vilka var inga mindre än Max, Linnéa och Izak.

Vi hade det som vanligt väldigt mysigt medan vi åt och pratade. Vid åtta började vi sedan göra oss i ordning för att gå ned till brasan i Ådalen. En promenad som estimerat borde ta kanske tio minuter. Om det inte vore för kidsen.

Att Anton skulle gå var en självklarhet, men ska han ska hon, alltså hon den lilla, systern ni vet. Å tro då inte att Izak ville sitta i vagnen och titta på. Klart att han också ville upp och knata.

Men de har så korta ben och de ska då stanna och titta på allt. Gulliga och hopplösa på en och samma gång liksom.

Vid nio var vi tillslut framme och brasan hade brunnit ned till sizen av en lägereld. Himla tur att det fanns så mycket annat och titta på och så många att hälsa på. Tilde som bestämt vägrat att hålla någon i handen under hela promenaden fann Tina och försvann bort med henne hand i hand. Anton hittade både Elias och Lukas och blev såklart överlycklig över att båda hans bästisar var på plats och de sprang iväg på bus. Själv sysselsatte jag mig mest åt att försöka hålla klanen någorlunda samlad. Vilket man inte kan påstå att jag lyckades med. Inte heller lyckades jag få till några fina bilder trots att jag självfallet hade kameran med mig. Uppenbarligen har jag inte lärt mig hur den nya blixten fungerar.

Men de här korteten på Elias med Anton i bakgrunden fick jag i alla fall till och de tycker jag blev riktigt fina. Så nu blir det till att träna på att fota. Fota, fota, fota!

Bästa Elias!